Vårblommor ger hopp

En blandning av bruna, torra, ruttna och eländiga  kvistar, blad och annan död ved ligger kvar efter vintern i ett litet hörn av trädgården. 

Men trots eller tack vare flera månader av mörker, kyla och ruttnelse händer det mirakel!

När ljuset och värmen nu återvänder har vårblommor rest sig ur allt det döda som ligger över dem. De sticker ut sina  vackra huvuden och bara finns där som om inget har hänt. Inget kan stoppa dem. 

Vita krokusar – hur vackra som helst!
En vit och en blå krokus sticker upp bland bruna och torra kvistar och blad!

Vårblommor påminner mig om livet. Om mörker och ljus, om liv och död.

Livet är inte rättvist men det finns alltid hopp! Hoppet är det sista vi överger.

Jag tänker på vad som har hänt min svägerska den 8 mars – kommer aldrig att glömma den dagen – jag tänker på vad som har hänt igår i Stockholm och jag tänker på en kär vän vars cancer har nu spridit sig. Och jag vet att min svärgerska kommer att kämpa. Min kära vän likaså. Och alla de som har skadats igår i Stockholm!    

Jag kan inte låta bli att skriva några rader om det som har drabbat Sverige igår. Här i Sverige lever vi i ett utvecklat och civiliserat land på tvåtusentalet. Så som inget och ingen kan stoppa vårblommor från att komma fram på våren kan inget och ingen stoppa oss människor heller från att leva våra liv så som vi vill och är vana vid!