Höst

Hej! 

Hösten är här igen. Det är mitt i oktober och vädret växlar nästan från dag till dag. En dag är det fuktigt, mörkt och regnigt, en annan dag är det ljust och vackert. Och ljusets skiftningar från mörkt till ljust och tillbaka igen gör att färgerna där ute kan få så många olika nyanser.

Men trots att under vissa dagar allt verkar vara så grått och så mörkt så kan det ändå finnas färger som popar upp och lyser upp i det mörka. Vad tycker du om de här små röda paradisäpplena som är kvar efter sommaren och hänger så vackert i trädets grenar? 

Små paradisäpplen som lyser upp trädgården

Vi har ofta åkt förbi Utanheds kvarn som ligger mellan Björbo och Nås men jag har aldrig stannat där. Nu när jag bor i Nås och har tid åkte jag och min man dit en tidig höstmorgon för att se om vi hittar något fint ställe att fotografera. Vi stannade vid forsen inte så långt från kvarnen när solen började gå upp. 

Forsen och kanalen in till kvarnen

Sedan gick vi vidare längs älven. Lilla ån Kvilla var torrlagd och det var tur för oss. Det finns en trasig bro över till ön men den såg rutten ut och vi vågade inte gå på den. Men att gå över de torrlagda stenarna i Kvilla gick ganska bra och vi kunde ta oss upp till ön. Jag skulle ha irrat där som en vilsen höna om inte Mats hade visat mig vägen till en underbar liten strand vid forsen. Wow, vilken färgexplosion som väntade där på att bli upptäckt! Jag hade kunnat sitta kvar där i flera timmar för att ordentligt ta in allt det vackra som omgav oss och för att lyssna länge på ljudet från forsarna som rusade förbi. Vilket vackert ställe för att vara närvarande med alla sinnen här och nu! 

Kvilla är torrlagd
På ön

Den tidiga morgonpromenaden till Utanheds kvarn har verkligen gett oss många fina höstbilder tycker jag. 

Hösten sägs vara den årstid när naturen går i ide, vilar i ett par månader och samlar krafter till de nya livsfaser som kommer med våren. Och då, med nya krafter, vaknar naturen upp till liv igen. Skulle det inte vara bra om vi kunde göra som naturen gör? Dra oss tillbaka, lugna ner oss, tänka efter på året som har gått, vila och samla krafter till nästa år? Tänk om vi kunde ta efter! Skulle vi inte må bättre då? Vi är ju också en del av denna vackra natur som omger oss!

Ta hand om er och samla på nya krafter om och när ni har möjlighet! 

Kram, Edita   

Allt har sin tid…

Allt har sin tidallt som sker under himlen har sin stund. Födas har sin tid och dö har sin tid, plantera har sin tid och rycka upp det som planterats har sin tid.” 

Våren har sin tid, likaså sommaren och hösten. Att älska och att föda barn har också sin tid! Jag tror att det finns många saker här i livet som alla har sin tid men som vi inte tänker på så som vi kanske borde göra. Jag brukar ofta säga: ”Det är aldrig för sent att ta igen det ena eller det andra” …. men tyvärr är det så med vissa saker. Det finns en gammal visa som går så här: 

”Dansa min docka, medan du är ung

när du blir gammal, blir du så tung” 

men … åhhh… så lite jag brydde mig om det när jag var ung och lätt på fötterna!!!

Att flytta har visat sig vara också en sådan ”sak” för min del. Ingen tidigare flytt har känts så jobbig som den här! Jag har fått fundera ganska ordentligt på vad det kan bero på att just nu känns det så tungt. Att skylla på åldern tycker jag inte att  skulle vara helt rättvist! Visst går saker och ting något långsammare än förut och jag behöver ta flera pauser jämfört med tidigare men är det hela svaret? Jag tror att det beror mest på att man har ”samlat på sig” för mycket prylar under alla år som har gått utan att vara medveten om det. Det ser man först när man ska flytta! Och sedan beror det också på alla minnen som nästan varje pryl som man tar i sin hand igen väcker till liv igen! För till nästan varje pryl eller föremål som ska packas ner hör även ett minne till. Som när jag plockade fram sonens teckningar från åk 1 eller annat år eller våra inträdesbiljetter till Tomtelandet i Gesunda. Eller när jag inte kunde ge bort mina röda högklackade skor som påminner mig om 80-talets glada disco tider! Och varje minne följdes sedan av känslor av olika slag och av olika intensitet beroende på om det var ett fint eller ett mindre fint minne. En och annan tår rann nerför kinden, ett leende eller ett skratt dök upp ur intet. Känslor får åka berg- och dalbana och det tär på krafterna.

Nu är nästan allt ”lösöre” i Dalarna tack och lov och det som är kvar i Södertälje i form av större möbler åker också snart iväg. Vi har nu börjat se slutet på denna långa och på många olika sätt energikrävande flytt och det börjar kännas bra!!!! I alla fall hoppas jag på att det inte blir några fler flytt för vår del. För att allt har sin tid här i livet! 

Kartonger, kartonger…..
Mera kartonger…
Livet i flyttkartonger…

Men innan vi lämnar Södertälje för gott vill jag passa på och ta farväl av Pershagen i Södertälje med sin så vackra och genuina natur som finns främst i det fina naturreservatet Öbacken-Bränninge i närheten av Östersjön. Det blir mitt nästa inlägg. 

Kram från mig 

 

 

 

Vårens ljud

Vatten på sin väg mot den stora Östersjön.

En av de tusentals smala bäckar och åar som slingrar sig genom träd, skogar, under små vägar och gångbroar på väg mot den stora sjön finns i Pershagen.  Ljudet från den rinnande ån kändes annorlunda idag. Som att vattnet ville att jag skulle stanna kvar en stund och lyssna! Jag stannade och lyssnade och fick höra… vårens ljud!

Liten å i Pershagen på sin väg mot Östersjön

Att lyssna på det lugnande ljudet av porlande och virvlande vatten! Vilken lycka! 

Och stora Östersjön har också sina ljud nu när isen smälter och lossnar! Jag försöker alltid gå riktigt nära för att lyssna på dess varierande ljud beroende på årstid, väder, vind och… båtar. När en riktig stor båt åker förbi bildas det större vågor som förflyttar sig sakta men säkert ända upp till stranden och blir till underbara lugnande stänk och skvalp. 

Isen smälter på Östersjön 

Ja, isen smälter och våren är på väg!

Och huset är sålt! Flytten kan börja!

Mellan resor, visningar och husförsäljning har jag hunnit bli pensionär. Ordet pensionär – eller att jag nu är pensionär – har inte riktigt sjunkit in i mitt medvetande. Jag känner mig inte som en pensionär ännu. Det känns snarare som att jag har semester! Jag känner mig fri att göra vad jag vill och när jag vill. Inga tider att passa – förutom någon enstaka tid hos fysioterapeuten en gång i veckan. Och när jag vaknar så tidigt på morgonen som klockan 05:30 – då jag brukade gå upp för att gå till jobbet – kan jag nu istället dra täcket över huvudet och fortsätta sova i den varma sängen! Vilken lyx! 

En ny väg öppnar sig nu återigen framför mig och min man. Jag vet inte vart den leder oss. Men det måste vi tyvärr leva med. Ingen människa vet något om framtiden! Visst är det oroväckande? Men varför ska jag oroa mig för den redan nu? Nej – jag vill försöka leva i nuet! Ni vet: närvarandehär och nu! Ta vara på moment efter moment efter moment och på vad de för med sig. Njuta av det lilla, det enkla. 

Jag vet att det är lättare sagt än gjort – men det är värt ett försök! För vad är alternativet?

En ny väg framför oss

Och vägen tar inte slut där framme som det ser ut här i bilden – nej – efter en liten kurva fortsätter den rakt fram igen! 

Lycka till ni som står inför nya val, inför en ny väg att vandra vidare på! 

 Stor kram, Edita 

Beslut taget – tankar som kommer och går

Beslutet är taget: att flytta till landet. Vart? Till vackra Nås i Dalarna. När? Nästa år. Då blir jag pensionär, förhoppningsvis ”en glad pensionär” såsom Mats redan är sedan över ett år tillbaka. Det säger han själv att han är! Ja, beslutet är taget sedan ett bra tag och förhoppningen är att det är rätt beslut. Men det vet man tyvärr alltid först i efterhand! 

Tankar som kommer och går så här innan flytten handlar om de städer som jag har levt i och som har präglat mitt sätt att tänka och att leva. Det har alla varit stora städer och jag har aldrig bott i en liten by. Hur kommer jag att klara mig?

Min resa började 1978 från staden Timisoara i västra Rumänien (en spännande och vacker stad som många säger liknar Wien) – till västra Berlin. 

Om Berlin behöver jag inte säga så mycket. Det sägs att om man har bott i Berlin då har man alltid ”ein Koffer” kvar som gör att man alltid måste tillbaka dit. Och det är så sant så! Nu har vi mer än bara ett koffert kvar i Berlin min man och jag, nu har vi vår älskade son där!

Från Berlin gick resan vidare till Södertälje här i Sverige. Året var 1991. I Södertälje har vi nu bott i 27 år och Södertälje kommer att alltid ha en plats i mitt hjärta.

Och näst sista resan går till lilla Nås i vackra Dalarna! Varför jag skriver ”näst sista resan” är att jag tror att ni alla vet vart vår allas ”sista resa” går!?!

Jag känner Nås och Dalarna sedan sommaren 1987 när jag för första gången i mitt liv åkte upp hit till den mystiska norden. Jag blev omedelbart förälskad i detta land, speciellt i Dalarna: i grönskan, lugnet, i vattnet och skogen, med andra ord den vackra naturen som finns där och nästan överallt. Sverige är så vacker tycker jag! 

För ett tag sedan blev jag uppmärksam på en tidning som heter ”Lantliv”. När jag såg tidningen tänkte jag att det är just den som jag behöver för att ”förberedda mig” på att leva ett liv på landet. Läste den nyss när jag drack min eftermiddags kaffe.

Efter ett halvt års prenumeration tycker jag att tidningen har en väldigt romantisk syn på lantlivet. Allt är så bra, så inspirerande och idylliskt: hus och gårdar, inredningar, dukningar, julen, vintern. Det är klart, tidningen måste sälja! Men jag måste säga att jag älskar den trots allt!

Jag har ingen aning om hur livet kommer att bli i lilla Nås. Det får visa sig! Jag vet att jag flyttar dit tillsammans med min man som är dalmas och som kommer att underlätta min ”invandring” dit samt fortsätta med att visa mig den så vackra naturen där uppe: fjällen, Norge med mera. 

Och – idag är man inte längre helt bortkopplad från världen som det var förr i tiden…. idag har vi nätet!

Ha en bra och lugn vecka!
Kram Edita

To my friends abroad: 

I made a decision: to move to the countryside in Sweden called Dalarna. There is a small and beautiful village by the name of Nås. When? Next year. I then will be retired like my husband Mats is. He is already ”a happy retired man” and I hope I will be happy too! I made this decision for a pretty long time ago and I hope it is a right one.  Unfortunately, we first know if our decisions are right or wrong in hindsight! 

A lot of thoughts are now coming! They are about the cities that I lived in, that I love and will never forget. Cities that have had impact on my way of thinking and living. And because I have never lived in the countryside I´m thinking a lot about the next step. Will I be able to cope with how life is there? How is life there? I don´t know.  

My journey started in the city called Timisoara in the western part of Romania. It is and was a beautiful and exciting city used to be called ”little Vienna”. If you have time and are interested in knowing more about my first hometown, check it out on Google! I would happily ”link you” but I´m sorry, my link is not functioning today and  I don´t know why! 

Next journey went from Timisoara to Berlin, the west side of it, in the year of 1978. Words are useless, Berlin is well-known. People in Germany use to say that if you once lived in Berlin you will always have ”ein Koffer” left in Berlin och you will always want to come back. And that´s true! Now, my husband and I, we have not only ”ein Koffer” left in Berlin, we have our beloved son there too! 

I moved from Berlin to Sweden in 1991 to the city called Södertälje. Here we now lived for 27 years and Södertälje will always have a place in my heart. 

And the ”almost” last journey goes now to the little and beautiful village called Nås in the beautiful region of Dalarna in Sweden. Why do I write the ”almost” last journey? Well, because we all know where ”our last journey” goes….

I know Nås since the summer of 1987. It was my first travel to the North of Europe. I fell instantly in love with Sweden, with Dalarna, with Nås. Because of its nature with so many forests and lakes, rivers and archipelagos and the best of all its tranquility. Sweden is so beautiful! 

Here we have a magazine called ”Lantliv” that means something like ”Countryside living”. It´s the magazine that I now read thinking that it will may be prepare me for the coming ”countryside life”. I´m totally aware of the fact that the magazine shows the romantic side of countryside living but I like it! 

Well I don´t know how life will be in Nås, I don´t know how life will be as a retired women.  But I know that I will not be alone: I will live there with my husband who is a ”dalmas” (a boy/man born in the region of Dalarna is called dalmas and a girl/women is called dalkulla) and I´m sure that he will help me to make it there! And that he will continue to show me the beautiful landscapes in Dalarna and its neighbourhoods. And Norway lies only two hours from Dalarna. 

And another thought: today with the internet we always can be connected with each other no matter where we live, in cities or in the countryside! 

Have a good week!

Warm greetings from Edita