Höst

Hej! 

Hösten är här igen. Det är mitt i oktober och vädret växlar nästan från dag till dag. En dag är det fuktigt, mörkt och regnigt, en annan dag är det ljust och vackert. Och ljusets skiftningar från mörkt till ljust och tillbaka igen gör att färgerna där ute kan få så många olika nyanser.

Men trots att under vissa dagar allt verkar vara så grått och så mörkt så kan det ändå finnas färger som popar upp och lyser upp i det mörka. Vad tycker du om de här små röda paradisäpplena som är kvar efter sommaren och hänger så vackert i trädets grenar? 

Små paradisäpplen som lyser upp trädgården

Vi har ofta åkt förbi Utanheds kvarn som ligger mellan Björbo och Nås men jag har aldrig stannat där. Nu när jag bor i Nås och har tid åkte jag och min man dit en tidig höstmorgon för att se om vi hittar något fint ställe att fotografera. Vi stannade vid forsen inte så långt från kvarnen när solen började gå upp. 

Forsen och kanalen in till kvarnen

Sedan gick vi vidare längs älven. Lilla ån Kvilla var torrlagd och det var tur för oss. Det finns en trasig bro över till ön men den såg rutten ut och vi vågade inte gå på den. Men att gå över de torrlagda stenarna i Kvilla gick ganska bra och vi kunde ta oss upp till ön. Jag skulle ha irrat där som en vilsen höna om inte Mats hade visat mig vägen till en underbar liten strand vid forsen. Wow, vilken färgexplosion som väntade där på att bli upptäckt! Jag hade kunnat sitta kvar där i flera timmar för att ordentligt ta in allt det vackra som omgav oss och för att lyssna länge på ljudet från forsarna som rusade förbi. Vilket vackert ställe för att vara närvarande med alla sinnen här och nu! 

Kvilla är torrlagd
På ön

Den tidiga morgonpromenaden till Utanheds kvarn har verkligen gett oss många fina höstbilder tycker jag. 

Hösten sägs vara den årstid när naturen går i ide, vilar i ett par månader och samlar krafter till de nya livsfaser som kommer med våren. Och då, med nya krafter, vaknar naturen upp till liv igen. Skulle det inte vara bra om vi kunde göra som naturen gör? Dra oss tillbaka, lugna ner oss, tänka efter på året som har gått, vila och samla krafter till nästa år? Tänk om vi kunde ta efter! Skulle vi inte må bättre då? Vi är ju också en del av denna vackra natur som omger oss!

Ta hand om er och samla på nya krafter om och när ni har möjlighet! 

Kram, Edita   

Like mother like daughter? – fortsättningen

29 september 2018

Ungefär så här såg en dag ut när jag var hos min mamma:   

”Mor går upp tidigt för att förbereda frukost. Dukat har hon gjort kvällen innan. Hon skär det färska hembakta brödet, tar fram smör, ost, sylt, müsli, mjölk och apelsinjuice – de ska hinna bli varma när vi äter. Hon kokar te och förbereder kaffe. Fokus och koncentration är på topp så att inget glöms bort. När hon är klar går hon in i badrummet och gör sina morgonrutiner. Sedan när min bror kommer och jag vaknar och går upp är allting klart! Vi äter frukost tillsammans, pratar om hur vi har sovit, hur vi mår och om hur frukosten smakar. Om hur vädret kommer att bli både där vi är och på andra ställen där våra nära och kära bor: i Berlin och i Nås. Sedan samlas vi igen vid köksbordet för att äta lunch, fika och för kvällsmål. Vi äter, dricker, pratar och skrattar!” Det är fint det!     

Mor bakar eget bröd, lagar mat nästan varje dag och gör egen sylt av aprikoser och plommon. Hon gör en sak i taget i lugn och ro och fokuserar på det hon gör och det funkar. Det kan bli fel när det blir för mycket störningsmoment men det är inget att prata om.

Mor verkar få energi och lust av att nära och kära kommer och hälsar på dagligen som min bror gör. Han bor nära henne – tack och lov . Jag och min son kommer så ofta vi kan. Det gör henne lycklig. Hon får hjälp med det som känns tungt för henne av brorsan. Hon behöver inte vara ensam vid måltider och hon har hälsan kvar förutom det där med hörseln och synen som nu börjar krångla.

För henne finns lyckan inom familjen, i de gemensamma måltiderna, i hemlagad mat, i fika, i skratt, i det lilla och det enkla! Mor tar varje dag för sig, varje liten sak för sig och gör sitt bästa! Ett steg i taget! Hon ramlar ibland men reser sig lika fort som hon ramlat.

Hon är troende och tycker att hon har en egen skyddsängel vid sin sida. Hon är inte rädd och tröstar sig själv och oss andra med att säga att: ”Alles kommt wie es kommen soll”, ”Kommt Zeit kommt Rat” eller ”Alles wird gut”!

Att hon är en obotlig optimist med en stark vilja och envishet är inte alls självklart.

Hon har förlorat sin egen mor när hon var bara nio år gammal. Mormor dog i bröstcancer. Mor fick därefter vara i ett familjehem där hon for mycket illa inte bara fysiskt utan också psykiskt. Hennes räddning blev en kvinnlig lärare. Morfar hämtade hem henne och hon fick så småningom en ny ”mor”. I det nya hemmet fick hon allt vad hennes lilla kropp behövde: rena kläder, god mat. Men hon blev inte sedd, kände inte att hon var älskad, kände sig inte trygg. Men det gick bra i skolan för henne, hon fick tidigt jobb, gifte sig också tidigt! Redan vid nitton årsålder. Inget ovanligt på hennes tid. Hon fick mig när hon var tjugotvå år gammal och min bror ett år och ett par månader senare. Äktenskapet har tyvärr inte varit bra. Mor har jobbat från och med att hon gick ut skolan och fram till femtiotvå års ålder när hon lämnade sitt hemland och började ett nytt liv i det landet där hon bor idag. Hon har klarat sig under ut- och invandringstiden bra och har fortsatt så fram till idag! Jag tror att det är hennes starka vilja och envishet som har gjort att hon har klarat sig!  

Vad kan jag säga mer?

Jag hoppas att jag är som du kära mor och kommer förhoppningsvis att vara som du om sådär tjugo år också – om jag hinner leva så länge!

Tack för fem inspirerande veckor hos dig och för det du gav mig från ditt hjärta och din själ! Jag äskar dig så mycket min lilla mamma!

Tack så mycket för allt du har lärt mig och fortsätter att lära mig!

Och tack för att du visar mig vad som är viktigast i livet nu och framöver: familj, hälsa, gemenskap, humor, stöd och hjälp, att hoppas på det bästa och att allting löser sig på ett eller annat sätt!  

Mor och jag på utflykt

Kram och ha en skön söndag!  

Vårens ljud

Vatten på sin väg mot den stora Östersjön.

En av de tusentals smala bäckar och åar som slingrar sig genom träd, skogar, under små vägar och gångbroar på väg mot den stora sjön finns i Pershagen.  Ljudet från den rinnande ån kändes annorlunda idag. Som att vattnet ville att jag skulle stanna kvar en stund och lyssna! Jag stannade och lyssnade och fick höra… vårens ljud!

Liten å i Pershagen på sin väg mot Östersjön

Att lyssna på det lugnande ljudet av porlande och virvlande vatten! Vilken lycka! 

Och stora Östersjön har också sina ljud nu när isen smälter och lossnar! Jag försöker alltid gå riktigt nära för att lyssna på dess varierande ljud beroende på årstid, väder, vind och… båtar. När en riktig stor båt åker förbi bildas det större vågor som förflyttar sig sakta men säkert ända upp till stranden och blir till underbara lugnande stänk och skvalp. 

Isen smälter på Östersjön 

Ja, isen smälter och våren är på väg!

Och huset är sålt! Flytten kan börja!

Mellan resor, visningar och husförsäljning har jag hunnit bli pensionär. Ordet pensionär – eller att jag nu är pensionär – har inte riktigt sjunkit in i mitt medvetande. Jag känner mig inte som en pensionär ännu. Det känns snarare som att jag har semester! Jag känner mig fri att göra vad jag vill och när jag vill. Inga tider att passa – förutom någon enstaka tid hos fysioterapeuten en gång i veckan. Och när jag vaknar så tidigt på morgonen som klockan 05:30 – då jag brukade gå upp för att gå till jobbet – kan jag nu istället dra täcket över huvudet och fortsätta sova i den varma sängen! Vilken lyx! 

En ny väg öppnar sig nu återigen framför mig och min man. Jag vet inte vart den leder oss. Men det måste vi tyvärr leva med. Ingen människa vet något om framtiden! Visst är det oroväckande? Men varför ska jag oroa mig för den redan nu? Nej – jag vill försöka leva i nuet! Ni vet: närvarandehär och nu! Ta vara på moment efter moment efter moment och på vad de för med sig. Njuta av det lilla, det enkla. 

Jag vet att det är lättare sagt än gjort – men det är värt ett försök! För vad är alternativet?

En ny väg framför oss

Och vägen tar inte slut där framme som det ser ut här i bilden – nej – efter en liten kurva fortsätter den rakt fram igen! 

Lycka till ni som står inför nya val, inför en ny väg att vandra vidare på! 

 Stor kram, Edita