Like mother like daughter? – fortsättningen

29 september 2018

Ungefär så här såg en dag ut när jag var hos min mamma:   

”Mor går upp tidigt för att förbereda frukost. Dukat har hon gjort kvällen innan. Hon skär det färska hembakta brödet, tar fram smör, ost, sylt, müsli, mjölk och apelsinjuice – de ska hinna bli varma när vi äter. Hon kokar te och förbereder kaffe. Fokus och koncentration är på topp så att inget glöms bort. När hon är klar går hon in i badrummet och gör sina morgonrutiner. Sedan när min bror kommer och jag vaknar och går upp är allting klart! Vi äter frukost tillsammans, pratar om hur vi har sovit, hur vi mår och om hur frukosten smakar. Om hur vädret kommer att bli både där vi är och på andra ställen där våra nära och kära bor: i Berlin och i Nås. Sedan samlas vi igen vid köksbordet för att äta lunch, fika och för kvällsmål. Vi äter, dricker, pratar och skrattar!” Det är fint det!     

Mor bakar eget bröd, lagar mat nästan varje dag och gör egen sylt av aprikoser och plommon. Hon gör en sak i taget i lugn och ro och fokuserar på det hon gör och det funkar. Det kan bli fel när det blir för mycket störningsmoment men det är inget att prata om.

Mor verkar få energi och lust av att nära och kära kommer och hälsar på dagligen som min bror gör. Han bor nära henne – tack och lov . Jag och min son kommer så ofta vi kan. Det gör henne lycklig. Hon får hjälp med det som känns tungt för henne av brorsan. Hon behöver inte vara ensam vid måltider och hon har hälsan kvar förutom det där med hörseln och synen som nu börjar krångla.

För henne finns lyckan inom familjen, i de gemensamma måltiderna, i hemlagad mat, i fika, i skratt, i det lilla och det enkla! Mor tar varje dag för sig, varje liten sak för sig och gör sitt bästa! Ett steg i taget! Hon ramlar ibland men reser sig lika fort som hon ramlat.

Hon är troende och tycker att hon har en egen skyddsängel vid sin sida. Hon är inte rädd och tröstar sig själv och oss andra med att säga att: ”Alles kommt wie es kommen soll”, ”Kommt Zeit kommt Rat” eller ”Alles wird gut”!

Att hon är en obotlig optimist med en stark vilja och envishet är inte alls självklart.

Hon har förlorat sin egen mor när hon var bara nio år gammal. Mormor dog i bröstcancer. Mor fick därefter vara i ett familjehem där hon for mycket illa inte bara fysiskt utan också psykiskt. Hennes räddning blev en kvinnlig lärare. Morfar hämtade hem henne och hon fick så småningom en ny ”mor”. I det nya hemmet fick hon allt vad hennes lilla kropp behövde: rena kläder, god mat. Men hon blev inte sedd, kände inte att hon var älskad, kände sig inte trygg. Men det gick bra i skolan för henne, hon fick tidigt jobb, gifte sig också tidigt! Redan vid nitton årsålder. Inget ovanligt på hennes tid. Hon fick mig när hon var tjugotvå år gammal och min bror ett år och ett par månader senare. Äktenskapet har tyvärr inte varit bra. Mor har jobbat från och med att hon gick ut skolan och fram till femtiotvå års ålder när hon lämnade sitt hemland och började ett nytt liv i det landet där hon bor idag. Hon har klarat sig under ut- och invandringstiden bra och har fortsatt så fram till idag! Jag tror att det är hennes starka vilja och envishet som har gjort att hon har klarat sig!  

Vad kan jag säga mer?

Jag hoppas att jag är som du kära mor och kommer förhoppningsvis att vara som du om sådär tjugo år också – om jag hinner leva så länge!

Tack för fem inspirerande veckor hos dig och för det du gav mig från ditt hjärta och din själ! Jag äskar dig så mycket min lilla mamma!

Tack så mycket för allt du har lärt mig och fortsätter att lära mig!

Och tack för att du visar mig vad som är viktigast i livet nu och framöver: familj, hälsa, gemenskap, humor, stöd och hjälp, att hoppas på det bästa och att allting löser sig på ett eller annat sätt!  

Mor och jag på utflykt

Kram och ha en skön söndag!  

Like mother like daughter?

Sådan mor sådan dotter – jag vet inte hur många gånger den här tanken dök upp när jag var hos min mamma nyligen. Vi bor tyvärr för långt ifrån varandra men jag har åkt till henne varje år i tjugosju års tid  både med min familj men oftast själv. 

Nykommen från frissan

Den här gången stannade jag kvar i fem veckor. Jag ville själv se hur hon mår och klarar sig i sitt hem. Min bror håller mig annars uppdaterad och det gör hon själv också men hon kan tyvärr inte längre kommunicera via telefon eller brev eftersom hon är gravt hörselskadad och har svårt för att skriva. Och det är något helt annat att se med egna ögon!

Hon fyllde åttiofem år mitt i september. Min bror, hennes barnbarn och jag var hos henne och firade henne såsom hon ville bli firad de senaste åren: inga presenter för det enda hon behöver är hälsa! Det räcker med att vi är hos henne och kramar om henne och att vi alla är friska och glada – det är det viktigaste för henne! Gesundheit, Gesundheit, Gesundheit – hälsa, det är det som hon önskar sig mest, inget annat! 

Hälsan har hon kvar, tack och lov, men hörseln är mycket nedsatt trots hörapparat och ena ögat börjar bli sjukt på grund av åldern. Där riskerar hon att tappa synen. Det finns behandling för det som kan stoppa utvecklingen men tyvärr inte bota. Spontant sa hon nej till behandlingen när hon hörde att den består av sprutor i ögat men lovade mig att läsa informationen som vi fick av läkaren som vi var hos när hon fick diagnosen. Jag hoppas att hon ger behandlingen en chans och att den lyckas. Sjukdomen som hon har heter åldersrelaterad makuladegeneration och den kan försämras från de ena dagen till den andra. ”Tänk dig att vara både döv och blind” – sa jag till henne – hur ska du klara dig då? 

Som tur är bor min bror bara några hus längre bort, kan vara hos henne dagligen och hjälper henne med att handla, städa, diska, stryka, kör henne till läkare, audiolog, fotvård, optiker. Mor är annars igång från morgon till kväll i köket med matlagning, bakning, tvätt, strykning, dammning, läsning, korsord och annat smått med bara en tupplur efter lunchen! Hon planerar allt i förväg och har koll på allt – i sin lilla fina lägenhet! 

Full fart i köket med att göra köttbullar 
Mera köksarbete 

Så är läget med min kära mamma. Och vad har den här tiden som jag har varit hos henne gett mig? Åh – vilket nytt perspektiv jag har fått på livet och på mina egna kommande år fram till 85 (om jag lever så länge)? Det tänker jag berätta om snart! 

Kram och ha en fin torsdagskväll!