I´m back in ”the city of Nås”

 

30 september 2018

I´m back in ”the city of Nås” …

Hösten är här.

September månadens sista dag visar sig ha allt vad en vacker höstdag ska ha: varm solsken, dramatiska moln, hårda vindar, lagom temperatur, vackra färger, frisk och ren luft. Åh vad jag längtade efter den här friska luften nere i södra Tyskland när luften var het och stod stilla i flera dygn! När jag kände mig instängd och fångad som en fågel i en bur!

Men det var inte bara luften som bidrog till denna känsla. Överallt vart man än går, var man än är, är det fullt, verkligen fullt med människor, med bilar, med spårvagnar, med bussar, med cyklar och el cyklar, med mopeder, med oljud från alla håll och kanter, speciellt i närheten av byggarbetsplatser. Och de är många! Ja, ni vet, precis som i de flesta stora städer här i världen.   

Nu är jag tillbaka i Nås. Idag gick jag ut på en längre promenad längs med älven.

Jag längtade ut i den vackra naturen som nu klär sig mer och mer i höstfärger. Det råkar vara söndag idag och det brukar vara ganska lugnt och skönt i byn. Åh my god, vilken känsla av frihet jag fick bara av att kunna titta LÅNGT! Långt framåt och långt bakåt, långt åt höger och långt åt vänster. Natur, vacker natur så långt ögat når!

Öppet landskap
Vid älven lugn och ro
Fåglarnas frihet

Det är verkligen en otrolig frihet att få ha det så lugnt och tyst omkring sig. Det öppna landskapet, höstens vackra färger, vinden i håret, den goda friska och rena luften, känslan av att vara fri, lugnet och ron – ja, de är en del av mitt liv nu igen. Och det är jag väldigt tacksam för!

Björken

Ha en skön avslutning på söndagen och en bra kommande vecka, kram kram! 

Här kommer en liten översättning till tyska – hier kommt die deutsche Übersetzung   

Zurück ”in the city of Nås”…

Der Herbst ist wieder hier. 

Der letzter Tag dieses Monats ist hier im Mittelschweden genau so wie ein schöner Herbtstag sein soll: die Sonnenstrahlen sind warm, die Wolken sind dramatisch, es weht ein starker Wind, es ist nicht zu kalt, die Farben sind wunderschön, die Luft ist frisch und rein. Oh, wie ich mich nach diese frische und reine Luft gesehnt habe als ich in Karlsruhe im süden Deutschlands war! Besonders wenn die Luft heiss war und still stand und  ich mich wie ein Vogel im Käfig fühlte! 

Dass ich mich wie gefangen fühlte hatte aber nicht nur mit der Luft zu tun. Überall wo ich hinschaute und überall wo ich hinging war ich von hunderte von Menschen, von so viele Autos, von Strassenbahnen, Busse, von Fahrräder, elektrische Fahrräder und vieles, vieles mehr ständig umringt. Und wie laut es war überall, speziell in der nähe von Baustellen. Und Baustellen gibt es viele! Es war ja so wie in allen grossen Städte dieser Erde! Ihr wisst ja was ich meine! 

Nach fünf Wochen in Karlsruhe bin ich wieder zurück in Nås in Dalarna. Heute bin ich spazieren gegangen nicht weit von dem Fluss das durch den kleinen dorf fliesst. 

Ich wollte raus in die schöne Natur und das schöne Wetter geniessen. Heute ist es Sonntag und die Sonntage sind meistens ruhige Tage hier. Oh mein Gott, welches Freihetsgefühl ich empfand als ich mich herum schaute und niemandem sah und nichts hörte! Ich sah nur Natur, Natur und wieder Natur so weit ich nur sehen konnte! 

Ich bekomme immer ein unbeschreibliches Freihetsgefühl wenn es so ruhig um mich herum ist und ich draussen bin in der Natur.

Die offene, weite Landschaft, die schönen Farben des Herbstes, der Wind in die Haare, die gute frische Luft, das Gefühl frei zu sein, die Stille sind jetzt alle wieder ein Teil meines Lebens! Und dafür bin ich unendlich dankbar!

Tschüss, bild bald!       

Beslut taget – tankar som kommer och går

Beslutet är taget: att flytta till landet. Vart? Till vackra Nås i Dalarna. När? Nästa år. Då blir jag pensionär, förhoppningsvis ”en glad pensionär” såsom Mats redan är sedan över ett år tillbaka. Det säger han själv att han är! Ja, beslutet är taget sedan ett bra tag och förhoppningen är att det är rätt beslut. Men det vet man tyvärr alltid först i efterhand! 

Tankar som kommer och går så här innan flytten handlar om de städer som jag har levt i och som har präglat mitt sätt att tänka och att leva. Det har alla varit stora städer och jag har aldrig bott i en liten by. Hur kommer jag att klara mig?

Min resa började 1978 från staden Timisoara i västra Rumänien (en spännande och vacker stad som många säger liknar Wien) – till västra Berlin. 

Om Berlin behöver jag inte säga så mycket. Det sägs att om man har bott i Berlin då har man alltid ”ein Koffer” kvar som gör att man alltid måste tillbaka dit. Och det är så sant så! Nu har vi mer än bara ett koffert kvar i Berlin min man och jag, nu har vi vår älskade son där!

Från Berlin gick resan vidare till Södertälje här i Sverige. Året var 1991. I Södertälje har vi nu bott i 27 år och Södertälje kommer att alltid ha en plats i mitt hjärta.

Och näst sista resan går till lilla Nås i vackra Dalarna! Varför jag skriver ”näst sista resan” är att jag tror att ni alla vet vart vår allas ”sista resa” går!?!

Jag känner Nås och Dalarna sedan sommaren 1987 när jag för första gången i mitt liv åkte upp hit till den mystiska norden. Jag blev omedelbart förälskad i detta land, speciellt i Dalarna: i grönskan, lugnet, i vattnet och skogen, med andra ord den vackra naturen som finns där och nästan överallt. Sverige är så vacker tycker jag! 

För ett tag sedan blev jag uppmärksam på en tidning som heter ”Lantliv”. När jag såg tidningen tänkte jag att det är just den som jag behöver för att ”förberedda mig” på att leva ett liv på landet. Läste den nyss när jag drack min eftermiddags kaffe.

Efter ett halvt års prenumeration tycker jag att tidningen har en väldigt romantisk syn på lantlivet. Allt är så bra, så inspirerande och idylliskt: hus och gårdar, inredningar, dukningar, julen, vintern. Det är klart, tidningen måste sälja! Men jag måste säga att jag älskar den trots allt!

Jag har ingen aning om hur livet kommer att bli i lilla Nås. Det får visa sig! Jag vet att jag flyttar dit tillsammans med min man som är dalmas och som kommer att underlätta min ”invandring” dit samt fortsätta med att visa mig den så vackra naturen där uppe: fjällen, Norge med mera. 

Och – idag är man inte längre helt bortkopplad från världen som det var förr i tiden…. idag har vi nätet!

Ha en bra och lugn vecka!
Kram Edita

To my friends abroad: 

I made a decision: to move to the countryside in Sweden called Dalarna. There is a small and beautiful village by the name of Nås. When? Next year. I then will be retired like my husband Mats is. He is already ”a happy retired man” and I hope I will be happy too! I made this decision for a pretty long time ago and I hope it is a right one.  Unfortunately, we first know if our decisions are right or wrong in hindsight! 

A lot of thoughts are now coming! They are about the cities that I lived in, that I love and will never forget. Cities that have had impact on my way of thinking and living. And because I have never lived in the countryside I´m thinking a lot about the next step. Will I be able to cope with how life is there? How is life there? I don´t know.  

My journey started in the city called Timisoara in the western part of Romania. It is and was a beautiful and exciting city used to be called ”little Vienna”. If you have time and are interested in knowing more about my first hometown, check it out on Google! I would happily ”link you” but I´m sorry, my link is not functioning today and  I don´t know why! 

Next journey went from Timisoara to Berlin, the west side of it, in the year of 1978. Words are useless, Berlin is well-known. People in Germany use to say that if you once lived in Berlin you will always have ”ein Koffer” left in Berlin och you will always want to come back. And that´s true! Now, my husband and I, we have not only ”ein Koffer” left in Berlin, we have our beloved son there too! 

I moved from Berlin to Sweden in 1991 to the city called Södertälje. Here we now lived for 27 years and Södertälje will always have a place in my heart. 

And the ”almost” last journey goes now to the little and beautiful village called Nås in the beautiful region of Dalarna in Sweden. Why do I write the ”almost” last journey? Well, because we all know where ”our last journey” goes….

I know Nås since the summer of 1987. It was my first travel to the North of Europe. I fell instantly in love with Sweden, with Dalarna, with Nås. Because of its nature with so many forests and lakes, rivers and archipelagos and the best of all its tranquility. Sweden is so beautiful! 

Here we have a magazine called ”Lantliv” that means something like ”Countryside living”. It´s the magazine that I now read thinking that it will may be prepare me for the coming ”countryside life”. I´m totally aware of the fact that the magazine shows the romantic side of countryside living but I like it! 

Well I don´t know how life will be in Nås, I don´t know how life will be as a retired women.  But I know that I will not be alone: I will live there with my husband who is a ”dalmas” (a boy/man born in the region of Dalarna is called dalmas and a girl/women is called dalkulla) and I´m sure that he will help me to make it there! And that he will continue to show me the beautiful landscapes in Dalarna and its neighbourhoods. And Norway lies only two hours from Dalarna. 

And another thought: today with the internet we always can be connected with each other no matter where we live, in cities or in the countryside! 

Have a good week!

Warm greetings from Edita