Allt har sin tid…

Allt har sin tidallt som sker under himlen har sin stund. Födas har sin tid och dö har sin tid, plantera har sin tid och rycka upp det som planterats har sin tid.” 

Våren har sin tid, likaså sommaren och hösten. Att älska och att föda barn har också sin tid! Jag tror att det finns många saker här i livet som alla har sin tid men som vi inte tänker på så som vi kanske borde göra. Jag brukar ofta säga: ”Det är aldrig för sent att ta igen det ena eller det andra” …. men tyvärr är det så med vissa saker. Det finns en gammal visa som går så här: 

”Dansa min docka, medan du är ung

när du blir gammal, blir du så tung” 

men … åhhh… så lite jag brydde mig om det när jag var ung och lätt på fötterna!!!

Att flytta har visat sig vara också en sådan ”sak” för min del. Ingen tidigare flytt har känts så jobbig som den här! Jag har fått fundera ganska ordentligt på vad det kan bero på att just nu känns det så tungt. Att skylla på åldern tycker jag inte att  skulle vara helt rättvist! Visst går saker och ting något långsammare än förut och jag behöver ta flera pauser jämfört med tidigare men är det hela svaret? Jag tror att det beror mest på att man har ”samlat på sig” för mycket prylar under alla år som har gått utan att vara medveten om det. Det ser man först när man ska flytta! Och sedan beror det också på alla minnen som nästan varje pryl som man tar i sin hand igen väcker till liv igen! För till nästan varje pryl eller föremål som ska packas ner hör även ett minne till. Som när jag plockade fram sonens teckningar från åk 1 eller annat år eller våra inträdesbiljetter till Tomtelandet i Gesunda. Eller när jag inte kunde ge bort mina röda högklackade skor som påminner mig om 80-talets glada disco tider! Och varje minne följdes sedan av känslor av olika slag och av olika intensitet beroende på om det var ett fint eller ett mindre fint minne. En och annan tår rann nerför kinden, ett leende eller ett skratt dök upp ur intet. Känslor får åka berg- och dalbana och det tär på krafterna.

Nu är nästan allt ”lösöre” i Dalarna tack och lov och det som är kvar i Södertälje i form av större möbler åker också snart iväg. Vi har nu börjat se slutet på denna långa och på många olika sätt energikrävande flytt och det börjar kännas bra!!!! I alla fall hoppas jag på att det inte blir några fler flytt för vår del. För att allt har sin tid här i livet! 

Kartonger, kartonger…..
Mera kartonger…
Livet i flyttkartonger…

Men innan vi lämnar Södertälje för gott vill jag passa på och ta farväl av Pershagen i Södertälje med sin så vackra och genuina natur som finns främst i det fina naturreservatet Öbacken-Bränninge i närheten av Östersjön. Det blir mitt nästa inlägg. 

Kram från mig 

 

 

 

Vårens ljud

Vatten på sin väg mot den stora Östersjön.

En av de tusentals smala bäckar och åar som slingrar sig genom träd, skogar, under små vägar och gångbroar på väg mot den stora sjön finns i Pershagen.  Ljudet från den rinnande ån kändes annorlunda idag. Som att vattnet ville att jag skulle stanna kvar en stund och lyssna! Jag stannade och lyssnade och fick höra… vårens ljud!

Liten å i Pershagen på sin väg mot Östersjön

Att lyssna på det lugnande ljudet av porlande och virvlande vatten! Vilken lycka! 

Och stora Östersjön har också sina ljud nu när isen smälter och lossnar! Jag försöker alltid gå riktigt nära för att lyssna på dess varierande ljud beroende på årstid, väder, vind och… båtar. När en riktig stor båt åker förbi bildas det större vågor som förflyttar sig sakta men säkert ända upp till stranden och blir till underbara lugnande stänk och skvalp. 

Isen smälter på Östersjön 

Ja, isen smälter och våren är på väg!

Och huset är sålt! Flytten kan börja!

Mellan resor, visningar och husförsäljning har jag hunnit bli pensionär. Ordet pensionär – eller att jag nu är pensionär – har inte riktigt sjunkit in i mitt medvetande. Jag känner mig inte som en pensionär ännu. Det känns snarare som att jag har semester! Jag känner mig fri att göra vad jag vill och när jag vill. Inga tider att passa – förutom någon enstaka tid hos fysioterapeuten en gång i veckan. Och när jag vaknar så tidigt på morgonen som klockan 05:30 – då jag brukade gå upp för att gå till jobbet – kan jag nu istället dra täcket över huvudet och fortsätta sova i den varma sängen! Vilken lyx! 

En ny väg öppnar sig nu återigen framför mig och min man. Jag vet inte vart den leder oss. Men det måste vi tyvärr leva med. Ingen människa vet något om framtiden! Visst är det oroväckande? Men varför ska jag oroa mig för den redan nu? Nej – jag vill försöka leva i nuet! Ni vet: närvarandehär och nu! Ta vara på moment efter moment efter moment och på vad de för med sig. Njuta av det lilla, det enkla. 

Jag vet att det är lättare sagt än gjort – men det är värt ett försök! För vad är alternativet?

En ny väg framför oss

Och vägen tar inte slut där framme som det ser ut här i bilden – nej – efter en liten kurva fortsätter den rakt fram igen! 

Lycka till ni som står inför nya val, inför en ny väg att vandra vidare på! 

 Stor kram, Edita 

Nytt år – en ny början

Några rader från mig nu när helgerna är över och ett nytt år har börjat. Hoppas att det nya året blir bra för oss alla! 

Vintern har visat sig ganska mild och snäll under helgerna i Nås. Vissa morgnar har varit magiska! 

Solen går upp över Dalälven 
Vintersol över Dalälven i Nås 

Vintern har nu kommit till Södertälje också och på riktigt: det är kallt men ack så vackert! 

Vinter i Södertälje
Hus vid Maren i Södertälje

Snön måste bli kvar till sportlovet! Och på sportlovet måste vädret bli strålande vackert med snö, solsken, blå himmel och bara några få minus grader! Då blir alla barn glada! Då blir det många promenader ute i den friska luften och många vinterfoton för min del! 

Återkommer snart! 

Edita