Vår

Hej igen!

Tack för att du tar dig tid för att läsa mitt inlägg. Mitt sista inlägg skrev jag i höstas. Vintern har gått och det har hunnit bli vår.

Jag vill börja med att skriva några rader om mitt ”nybörjarliv” på landet. Det har varit min första höst och vinter på ”heltid” här i Nås. Det blev en ganska jobbig tid! Lite oväntat! Eller kanske inte? 

I juni blir det ett år sedan vi har flyttat hit. Det blev ett stort steg för mig. Jag har inte varit medveten om hur mycket flytten kommer att påverka mig. Och det är inte bara flytten som det handlar om utan även det att jag samtidigt har blivit pensionär. Slutat jobba på ”jobbet”.  

Jag saknar många och mycket. Mest saknar jag min son, min mamma och min bror. De bor nu ännu längre bort. Jag saknar kollegor, vänner och grannar; jag saknar att ha nära till affärer och köpcentra, till all sorts service och jag saknar  stadsdelen Pershagen i Södertälje med sin närhet till Östersjön och till Stockholm.  

Livet här på landet, sett med mina möjligtvis bortskämda ”stadsögon”, verkar inte vara så enkelt. Här är det inte nära till större affärer och köpcentra och inte heller till sjukvård, tandvård och annan service. Det finns ingen tandläkare på den närmaste Folktandvården i Vansbro och det går inte att boka en årlig kontroll för att förebygga större tandproblem. Just nu i alla fall! Kanske om man åker längre bort. Ändå krånglar tandvårdsenheten i Falun när jag vill åka ända till Stockholm där, som tur är, finns det ganska gott om läkare och tandläkare. Folk här är verkligen inte bortskämda med närhet till sjuk- och tandvård för att inte prata om med att kunna välja läkare och tandläkare. ”Man tager vad man haver” verkar det som.  Kanske är man glad om det finns någon läkare överhuvudtaget. Jag måste dock tillägga att om det händer något akut, som en allvarlig olycka, eller om någon verkligen behöver akut hjälp i hemmet då kommer sjukvården ganska fort och till och med med ambulanshelikopter. Det har jag sett med egna ögon och det är verkligen inte illa det! 

En annan sak som jag håller varmt om hjärtat är omsorgen om miljön. Förut när jag bara kom på besök hit såg jag inte mycket annat än bara den vackra naturen runt omkring och njöt av lugnet och ron som inte fanns i Södertälje. Nu när jag jämt är här ser jag tyvärr mycket som jag inte såg förut! Ser hus som håller på att rasa och som ingen verkar ta hand om. Jag tycker att det är en jobbig syn som ger ett dåligt intryck. Ta till exempel Tobaksfabriken:  http://www.tobakshistoria.com/ArkivFabriker.php?FabrikID=74 som håller på att ”ätas upp av tidens obarmhärtiga käft”. Är inte det en kulturmiljö värd att bevara? Hur tänker politikerna?

Det är också ganska mycket skräp som kommer fram nu på våren när snön har smält bort. Framförallt i dikena. Vem kastar burkar, plast och annat skräp i dikena? Därför undrar jag många gånger hur det är med hänsynen till miljön här? Tänker man på den när man kör sina gamla bilar eller mopeder och andra gamla bensindrivna gräsklippare och buskskärare som förorenar den fina goda luften som finns här? 

Men trots allt som jag saknar och de nackdelar som jag ser är jag ändå tacksam för att slippa den stress som orsakas av att bo i ”storstan”. Där är det mycket folk och mycket trafik runt omkring en nästan dygnet runt. Ju, jag vet också att de som bor i ”storstan” är vana vid det och att många, speciellt ungdomar, älskar när det är livat precis som jag gjorde det då. Men oj, vad man ändrar sina prioriteringar under årens gång!

Här på landet känner jag mig friare. Här älskar jag, framför allt den vackra naturen, lugnet och ron och den goda friska luften. 

Jag inser så småningom att jag inte kan få äta upp tårtan och samtidigt behålla den: ha fördelarna som landet ger men utan dess nackdelar. Man kan inte få allt här i livet har jag lärt mig. Med tiden kommer jag förhoppningsvis att vänja mig vid det som livet här på landet har att erbjuda. Att sjuk- och tandvård och annan service inte ligger 500 m bort är något som ingår i paketet. Och just nu när våren kommer – även då den kommer mycket senare än jag är van vid – finns det inget att klaga på för naturen är så vacker här! 

Ha det gott och njut av våren var ni än befinner er. Den kommer bara en gång om året! 

Kram Edita  

 Några naturbilder från Dalarna tagna i vintras: 

Vintersol vid sjön
Is, snö och vatten

PS. Vårbilder kommer i nästa inlägg. 

Allt har sin tid…

Allt har sin tidallt som sker under himlen har sin stund. Födas har sin tid och dö har sin tid, plantera har sin tid och rycka upp det som planterats har sin tid.” 

Våren har sin tid, likaså sommaren och hösten. Att älska och att föda barn har också sin tid! Jag tror att det finns många saker här i livet som alla har sin tid men som vi inte tänker på så som vi kanske borde göra. Jag brukar ofta säga: ”Det är aldrig för sent att ta igen det ena eller det andra” …. men tyvärr är det så med vissa saker. Det finns en gammal visa som går så här: 

”Dansa min docka, medan du är ung

när du blir gammal, blir du så tung” 

men … åhhh… så lite jag brydde mig om det när jag var ung och lätt på fötterna!!!

Att flytta har visat sig vara också en sådan ”sak” för min del. Ingen tidigare flytt har känts så jobbig som den här! Jag har fått fundera ganska ordentligt på vad det kan bero på att just nu känns det så tungt. Att skylla på åldern tycker jag inte att  skulle vara helt rättvist! Visst går saker och ting något långsammare än förut och jag behöver ta flera pauser jämfört med tidigare men är det hela svaret? Jag tror att det beror mest på att man har ”samlat på sig” för mycket prylar under alla år som har gått utan att vara medveten om det. Det ser man först när man ska flytta! Och sedan beror det också på alla minnen som nästan varje pryl som man tar i sin hand igen väcker till liv igen! För till nästan varje pryl eller föremål som ska packas ner hör även ett minne till. Som när jag plockade fram sonens teckningar från åk 1 eller annat år eller våra inträdesbiljetter till Tomtelandet i Gesunda. Eller när jag inte kunde ge bort mina röda högklackade skor som påminner mig om 80-talets glada disco tider! Och varje minne följdes sedan av känslor av olika slag och av olika intensitet beroende på om det var ett fint eller ett mindre fint minne. En och annan tår rann nerför kinden, ett leende eller ett skratt dök upp ur intet. Känslor får åka berg- och dalbana och det tär på krafterna.

Nu är nästan allt ”lösöre” i Dalarna tack och lov och det som är kvar i Södertälje i form av större möbler åker också snart iväg. Vi har nu börjat se slutet på denna långa och på många olika sätt energikrävande flytt och det börjar kännas bra!!!! I alla fall hoppas jag på att det inte blir några fler flytt för vår del. För att allt har sin tid här i livet! 

Kartonger, kartonger…..
Mera kartonger…
Livet i flyttkartonger…

Men innan vi lämnar Södertälje för gott vill jag passa på och ta farväl av Pershagen i Södertälje med sin så vackra och genuina natur som finns främst i det fina naturreservatet Öbacken-Bränninge i närheten av Östersjön. Det blir mitt nästa inlägg. 

Kram från mig 

 

 

 

Vårens ljud

Vatten på sin väg mot den stora Östersjön.

En av de tusentals smala bäckar och åar som slingrar sig genom träd, skogar, under små vägar och gångbroar på väg mot den stora sjön finns i Pershagen.  Ljudet från den rinnande ån kändes annorlunda idag. Som att vattnet ville att jag skulle stanna kvar en stund och lyssna! Jag stannade och lyssnade och fick höra… vårens ljud!

Liten å i Pershagen på sin väg mot Östersjön

Att lyssna på det lugnande ljudet av porlande och virvlande vatten! Vilken lycka! 

Och stora Östersjön har också sina ljud nu när isen smälter och lossnar! Jag försöker alltid gå riktigt nära för att lyssna på dess varierande ljud beroende på årstid, väder, vind och… båtar. När en riktig stor båt åker förbi bildas det större vågor som förflyttar sig sakta men säkert ända upp till stranden och blir till underbara lugnande stänk och skvalp. 

Isen smälter på Östersjön 

Ja, isen smälter och våren är på väg!

Och huset är sålt! Flytten kan börja!

Mellan resor, visningar och husförsäljning har jag hunnit bli pensionär. Ordet pensionär – eller att jag nu är pensionär – har inte riktigt sjunkit in i mitt medvetande. Jag känner mig inte som en pensionär ännu. Det känns snarare som att jag har semester! Jag känner mig fri att göra vad jag vill och när jag vill. Inga tider att passa – förutom någon enstaka tid hos fysioterapeuten en gång i veckan. Och när jag vaknar så tidigt på morgonen som klockan 05:30 – då jag brukade gå upp för att gå till jobbet – kan jag nu istället dra täcket över huvudet och fortsätta sova i den varma sängen! Vilken lyx! 

En ny väg öppnar sig nu återigen framför mig och min man. Jag vet inte vart den leder oss. Men det måste vi tyvärr leva med. Ingen människa vet något om framtiden! Visst är det oroväckande? Men varför ska jag oroa mig för den redan nu? Nej – jag vill försöka leva i nuet! Ni vet: närvarandehär och nu! Ta vara på moment efter moment efter moment och på vad de för med sig. Njuta av det lilla, det enkla. 

Jag vet att det är lättare sagt än gjort – men det är värt ett försök! För vad är alternativet?

En ny väg framför oss

Och vägen tar inte slut där framme som det ser ut här i bilden – nej – efter en liten kurva fortsätter den rakt fram igen! 

Lycka till ni som står inför nya val, inför en ny väg att vandra vidare på! 

 Stor kram, Edita 

Nytt år – en ny början

Några rader från mig nu när helgerna är över och ett nytt år har börjat. Hoppas att det nya året blir bra för oss alla! 

Vintern har visat sig ganska mild och snäll under helgerna i Nås. Vissa morgnar har varit magiska! 

Solen går upp över Dalälven 
Vintersol över Dalälven i Nås 

Vintern har nu kommit till Södertälje också och på riktigt: det är kallt men ack så vackert! 

Vinter i Södertälje
Hus vid Maren i Södertälje

Snön måste bli kvar till sportlovet! Och på sportlovet måste vädret bli strålande vackert med snö, solsken, blå himmel och bara några få minus grader! Då blir alla barn glada! Då blir det många promenader ute i den friska luften och många vinterfoton för min del! 

Återkommer snart! 

Edita