Förvandla bilder till digitala akvareller

Hej hej!

Det är aldrig för sent att lära sig något nytt!

Förutsatt att man är frisk i både knopp och kropp – är intresserad – har viljan med mera. Inte för att jag är helt frisk och inte har några problem alls men försöker använda tiden (i väntan på avslut av behandling hos tandläkare) att lära mig något nytt. Till exempel att göra digitala akvarellmålningar efter mina bilder med hjälp av http://@adobecreate 

Från en bild som den här:

Rosa pion fotografi

Till den här bilden:

Rosa pion digital akvarell målning

Kan jag så kan ni också! Jag tycker att den digitala målningen är finare än originalfotot. Vilken tycker ni är bäst? 

Varma (28 grader ute) kramar från Dalarna!

Edita     

MITT FÖRSTA BILDSPEL MED VIDEO

Hej igen!

Tack kära ni som har tagit er tid och läst mitt senaste inlägg om Valborgsmässoafton i Nås! 

Under tiden som gått har jag fotograferat vårblommor, gjort lite stilleben med vårblommor i olika vaser och lärt mig att skapa bildspel med video i Lightroom. Det har varit nästan en hel vecka med vackert väder, speciellt på morgnar och kvällar, och jag tänkte att jag gör ett försök och ”tvingar” mig att gå upp mycket tidigt en morgon för att fotografera Bysjön från Orsalbron. Tidigare än 5:30 har jag tyvvär inte lyckats med att vakna. Hur som helst  åkte Mats och jag dit och resultatet blev några bilder som jag redan har delat på Facebook och Instagram. 

Moderskeppet är en sida som jag använder för att lära mig mer om allt möjligt som har med fotografering, Photoshop och Lightroom att göra. Och just nu har https://moderskeppet.se/  en kurs om hur man gör bildspel i Lightroom. Nu är mitt första bildspel med video klar! Det handlar om Bysjön från Orsalbron. Tyvärr är videon gjord med min telefon och är därför ganska skakig och kan vara något jobbigt att se för dem som inte gillar det. Men jag vill dela bilderna och videon med er ändå eftersom det känns… ohhh…. såååå roligt att ha kunnat lära mig det. Nästa bildspel hoppas jag kommer att bli bättre! 

Tack ändå för att  ni tittar och jag hoppas att ni njuter av den vackra naturen här i Dalarna!

Den kan ses på: https://www.facebook.com/edita.brus  

Kram, Edita 

 

Valborgsmässoafton i Dalarna

Det står följande om Valborgsmässoafton i Wikipedia:

Valborgsmässoaftonsista april eller vardagligt valborg är en årlig högtid som firas i EstlandFinlandLettlandSverigeTjeckienSlovenien och Tyskland den 30 april eller 1 maj. Traditionen grundar sig på den förkristna högtid som funnits i Tyskland, men har senare kommit att sammankopplas med kulten av den heliga Valborg.

Sedan 1400-talet firas dagen till minne av det tyska helgonet Sankta Walpurgis. Valborg blev helgonförklarad den 1 maj (som sedan firades som Valborgsmässan, Walpurgistag), och genom denna omständighet förbands hennes namn med de förkristna germanska vårfester hållna denna dag, som av kristendomen stämplades som häxförsamlingar. Särskilt trodde man att häxorna på Valborgsmässonatten mellan den 30 april och den 1 maj red på kvastar eller getabockar till de gamla offerplatserna, i synnerhet till Blocksberg (Brocken, den högsta spetsen av Harz, bekant bland annat genom scenen ”Walpurgisnacht” i Goethes Faust), och där gjorde ofog i djävulens sällskap. För att oskadliggöra spökeriet förde man oväsen med rop, skott och horn och tände eldar på höjderna. Sådan blev nämligen den kristna tidens förklaring av dessa förkristna vårseder. Valborgskulten, som uppstod efter hennes död år 779, kom i hög grad att handla om skydd mot häxor och onda andar.

När jag tänker efter har jag under min tid i Berlin inte upplevd en enda Valborgsbrasa trots att traditionen förknippas med Tyskland!   

Jag gillar elden på Valborgsmässoafton! För mig är den förknippad med tanken att man hälsar våren välkommen! Efter en lång höst och vinter är det skönt att tända en eld som en symbol för att bränna upp det  jobbiga som många har upplevd under den mörka tiden och att väcka hoppet på bättre tider när ljuset återvänder.

Det hade samlats jättemycket ris för elden här i Nås och jag hoppades därför att brasan blir lika vacker som i fjol. Jag ställde min kamera på en liten udde vid älven mittemot kyrkan och tog ganska många bilder. 

De är tyvärr lite oskarpa! Jag gjorde ett fel. Jag hade ett stativ med mig för att förebygga oskärpa i bilder eftersom bländaren behövde vara så stor som möjligt på grund av mörkret. Jag stod dock ganska nära älven och var rädd för att stativet skulle kunna trilla in vid minsta beröring. Därför vågade jag inte veckla ut stativet för högt. Istället använde jag mig av mittpelaren som jag drog ut så långt som möjligt. Det gjorde tyvärr att bilderna inte blev så skarpa som jag hade önskat mig. Men att göra fel för något gott med sig: man lär sig att göra bättre nästa gång!   

Trots oskärpa hoppas jag att bilderna gör rättvisa för den fina brasan!

Brasan tänds
Elden får fart
Mörkret faller 

Sköt om er! Kram Edita 

 

Vår

Hej igen!

Tack för att du tar dig tid för att läsa mitt inlägg. Mitt sista inlägg skrev jag i höstas. Vintern har gått och det har hunnit bli vår.

Jag vill börja med att skriva några rader om mitt ”nybörjarliv” på landet. Det har varit min första höst och vinter på ”heltid” här i Nås. Det blev en ganska jobbig tid! Lite oväntat! Eller kanske inte? 

I juni blir det ett år sedan vi har flyttat hit. Det blev ett stort steg för mig. Jag har inte varit medveten om hur mycket flytten kommer att påverka mig. Och det är inte bara flytten som det handlar om utan även det att jag samtidigt har blivit pensionär. Slutat jobba på ”jobbet”.  

Jag saknar många och mycket. Mest saknar jag min son, min mamma och min bror. De bor nu ännu längre bort. Jag saknar kollegor, vänner och grannar; jag saknar att ha nära till affärer och köpcentra, till all sorts service och jag saknar  stadsdelen Pershagen i Södertälje med sin närhet till Östersjön och till Stockholm.  

Livet här på landet, sett med mina möjligtvis bortskämda ”stadsögon”, verkar inte vara så enkelt. Här är det inte nära till större affärer och köpcentra och inte heller till sjukvård, tandvård och annan service. Det finns ingen tandläkare på den närmaste Folktandvården i Vansbro och det går inte att boka en årlig kontroll för att förebygga större tandproblem. Just nu i alla fall! Kanske om man åker längre bort. Ändå krånglar tandvårdsenheten i Falun när jag vill åka ända till Stockholm där, som tur är, finns det ganska gott om läkare och tandläkare. Folk här är verkligen inte bortskämda med närhet till sjuk- och tandvård för att inte prata om med att kunna välja läkare och tandläkare. ”Man tager vad man haver” verkar det som.  Kanske är man glad om det finns någon läkare överhuvudtaget. Jag måste dock tillägga att om det händer något akut, som en allvarlig olycka, eller om någon verkligen behöver akut hjälp i hemmet då kommer sjukvården ganska fort och till och med med ambulanshelikopter. Det har jag sett med egna ögon och det är verkligen inte illa det! 

En annan sak som jag håller varmt om hjärtat är omsorgen om miljön. Förut när jag bara kom på besök hit såg jag inte mycket annat än bara den vackra naturen runt omkring och njöt av lugnet och ron som inte fanns i Södertälje. Nu när jag jämt är här ser jag tyvärr mycket som jag inte såg förut! Ser hus som håller på att rasa och som ingen verkar ta hand om. Jag tycker att det är en jobbig syn som ger ett dåligt intryck. Ta till exempel Tobaksfabriken:  http://www.tobakshistoria.com/ArkivFabriker.php?FabrikID=74 som håller på att ”ätas upp av tidens obarmhärtiga käft”. Är inte det en kulturmiljö värd att bevara? Hur tänker politikerna?

Det är också ganska mycket skräp som kommer fram nu på våren när snön har smält bort. Framförallt i dikena. Vem kastar burkar, plast och annat skräp i dikena? Därför undrar jag många gånger hur det är med hänsynen till miljön här? Tänker man på den när man kör sina gamla bilar eller mopeder och andra gamla bensindrivna gräsklippare och buskskärare som förorenar den fina goda luften som finns här? 

Men trots allt som jag saknar och de nackdelar som jag ser är jag ändå tacksam för att slippa den stress som orsakas av att bo i ”storstan”. Där är det mycket folk och mycket trafik runt omkring en nästan dygnet runt. Ju, jag vet också att de som bor i ”storstan” är vana vid det och att många, speciellt ungdomar, älskar när det är livat precis som jag gjorde det då. Men oj, vad man ändrar sina prioriteringar under årens gång!

Här på landet känner jag mig friare. Här älskar jag, framför allt den vackra naturen, lugnet och ron och den goda friska luften. 

Jag inser så småningom att jag inte kan få äta upp tårtan och samtidigt behålla den: ha fördelarna som landet ger men utan dess nackdelar. Man kan inte få allt här i livet har jag lärt mig. Med tiden kommer jag förhoppningsvis att vänja mig vid det som livet här på landet har att erbjuda. Att sjuk- och tandvård och annan service inte ligger 500 m bort är något som ingår i paketet. Och just nu när våren kommer – även då den kommer mycket senare än jag är van vid – finns det inget att klaga på för naturen är så vacker här! 

Ha det gott och njut av våren var ni än befinner er. Den kommer bara en gång om året! 

Kram Edita  

 Några naturbilder från Dalarna tagna i vintras: 

Vintersol vid sjön
Is, snö och vatten

PS. Vårbilder kommer i nästa inlägg. 

Höst

Hej! 

Hösten är här igen. Det är mitt i oktober och vädret växlar nästan från dag till dag. En dag är det fuktigt, mörkt och regnigt, en annan dag är det ljust och vackert. Och ljusets skiftningar från mörkt till ljust och tillbaka igen gör att färgerna där ute kan få så många olika nyanser.

Men trots att under vissa dagar allt verkar vara så grått och så mörkt så kan det ändå finnas färger som popar upp och lyser upp i det mörka. Vad tycker du om de här små röda paradisäpplena som är kvar efter sommaren och hänger så vackert i trädets grenar? 

Små paradisäpplen som lyser upp trädgården

Vi har ofta åkt förbi Utanheds kvarn som ligger mellan Björbo och Nås men jag har aldrig stannat där. Nu när jag bor i Nås och har tid åkte jag och min man dit en tidig höstmorgon för att se om vi hittar något fint ställe att fotografera. Vi stannade vid forsen inte så långt från kvarnen när solen började gå upp. 

Forsen och kanalen in till kvarnen

Sedan gick vi vidare längs älven. Lilla ån Kvilla var torrlagd och det var tur för oss. Det finns en trasig bro över till ön men den såg rutten ut och vi vågade inte gå på den. Men att gå över de torrlagda stenarna i Kvilla gick ganska bra och vi kunde ta oss upp till ön. Jag skulle ha irrat där som en vilsen höna om inte Mats hade visat mig vägen till en underbar liten strand vid forsen. Wow, vilken färgexplosion som väntade där på att bli upptäckt! Jag hade kunnat sitta kvar där i flera timmar för att ordentligt ta in allt det vackra som omgav oss och för att lyssna länge på ljudet från forsarna som rusade förbi. Vilket vackert ställe för att vara närvarande med alla sinnen här och nu! 

Kvilla är torrlagd
På ön

Den tidiga morgonpromenaden till Utanheds kvarn har verkligen gett oss många fina höstbilder tycker jag. 

Hösten sägs vara den årstid när naturen går i ide, vilar i ett par månader och samlar krafter till de nya livsfaser som kommer med våren. Och då, med nya krafter, vaknar naturen upp till liv igen. Skulle det inte vara bra om vi kunde göra som naturen gör? Dra oss tillbaka, lugna ner oss, tänka efter på året som har gått, vila och samla krafter till nästa år? Tänk om vi kunde ta efter! Skulle vi inte må bättre då? Vi är ju också en del av denna vackra natur som omger oss!

Ta hand om er och samla på nya krafter om och när ni har möjlighet! 

Kram, Edita   

I´m back in ”the city of Nås”

 

30 september 2018

I´m back in ”the city of Nås” …

Hösten är här.

September månadens sista dag visar sig ha allt vad en vacker höstdag ska ha: varm solsken, dramatiska moln, hårda vindar, lagom temperatur, vackra färger, frisk och ren luft. Åh vad jag längtade efter den här friska luften nere i södra Tyskland när luften var het och stod stilla i flera dygn! När jag kände mig instängd och fångad som en fågel i en bur!

Men det var inte bara luften som bidrog till denna känsla. Överallt vart man än går, var man än är, är det fullt, verkligen fullt med människor, med bilar, med spårvagnar, med bussar, med cyklar och el cyklar, med mopeder, med oljud från alla håll och kanter, speciellt i närheten av byggarbetsplatser. Och de är många! Ja, ni vet, precis som i de flesta stora städer här i världen.   

Nu är jag tillbaka i Nås. Idag gick jag ut på en längre promenad längs med älven.

Jag längtade ut i den vackra naturen som nu klär sig mer och mer i höstfärger. Det råkar vara söndag idag och det brukar vara ganska lugnt och skönt i byn. Åh my god, vilken känsla av frihet jag fick bara av att kunna titta LÅNGT! Långt framåt och långt bakåt, långt åt höger och långt åt vänster. Natur, vacker natur så långt ögat når!

Öppet landskap
Vid älven lugn och ro
Fåglarnas frihet

Det är verkligen en otrolig frihet att få ha det så lugnt och tyst omkring sig. Det öppna landskapet, höstens vackra färger, vinden i håret, den goda friska och rena luften, känslan av att vara fri, lugnet och ron – ja, de är en del av mitt liv nu igen. Och det är jag väldigt tacksam för!

Björken

Ha en skön avslutning på söndagen och en bra kommande vecka, kram kram! 

Här kommer en liten översättning till tyska – hier kommt die deutsche Übersetzung   

Zurück ”in the city of Nås”…

Der Herbst ist wieder hier. 

Der letzter Tag dieses Monats ist hier im Mittelschweden genau so wie ein schöner Herbtstag sein soll: die Sonnenstrahlen sind warm, die Wolken sind dramatisch, es weht ein starker Wind, es ist nicht zu kalt, die Farben sind wunderschön, die Luft ist frisch und rein. Oh, wie ich mich nach diese frische und reine Luft gesehnt habe als ich in Karlsruhe im süden Deutschlands war! Besonders wenn die Luft heiss war und still stand und  ich mich wie ein Vogel im Käfig fühlte! 

Dass ich mich wie gefangen fühlte hatte aber nicht nur mit der Luft zu tun. Überall wo ich hinschaute und überall wo ich hinging war ich von hunderte von Menschen, von so viele Autos, von Strassenbahnen, Busse, von Fahrräder, elektrische Fahrräder und vieles, vieles mehr ständig umringt. Und wie laut es war überall, speziell in der nähe von Baustellen. Und Baustellen gibt es viele! Es war ja so wie in allen grossen Städte dieser Erde! Ihr wisst ja was ich meine! 

Nach fünf Wochen in Karlsruhe bin ich wieder zurück in Nås in Dalarna. Heute bin ich spazieren gegangen nicht weit von dem Fluss das durch den kleinen dorf fliesst. 

Ich wollte raus in die schöne Natur und das schöne Wetter geniessen. Heute ist es Sonntag und die Sonntage sind meistens ruhige Tage hier. Oh mein Gott, welches Freihetsgefühl ich empfand als ich mich herum schaute und niemandem sah und nichts hörte! Ich sah nur Natur, Natur und wieder Natur so weit ich nur sehen konnte! 

Ich bekomme immer ein unbeschreibliches Freihetsgefühl wenn es so ruhig um mich herum ist und ich draussen bin in der Natur.

Die offene, weite Landschaft, die schönen Farben des Herbstes, der Wind in die Haare, die gute frische Luft, das Gefühl frei zu sein, die Stille sind jetzt alle wieder ein Teil meines Lebens! Und dafür bin ich unendlich dankbar!

Tschüss, bild bald!       

Like mother like daughter? – fortsättningen

29 september 2018

Ungefär så här såg en dag ut när jag var hos min mamma:   

”Mor går upp tidigt för att förbereda frukost. Dukat har hon gjort kvällen innan. Hon skär det färska hembakta brödet, tar fram smör, ost, sylt, müsli, mjölk och apelsinjuice – de ska hinna bli varma när vi äter. Hon kokar te och förbereder kaffe. Fokus och koncentration är på topp så att inget glöms bort. När hon är klar går hon in i badrummet och gör sina morgonrutiner. Sedan när min bror kommer och jag vaknar och går upp är allting klart! Vi äter frukost tillsammans, pratar om hur vi har sovit, hur vi mår och om hur frukosten smakar. Om hur vädret kommer att bli både där vi är och på andra ställen där våra nära och kära bor: i Berlin och i Nås. Sedan samlas vi igen vid köksbordet för att äta lunch, fika och för kvällsmål. Vi äter, dricker, pratar och skrattar!” Det är fint det!     

Mor bakar eget bröd, lagar mat nästan varje dag och gör egen sylt av aprikoser och plommon. Hon gör en sak i taget i lugn och ro och fokuserar på det hon gör och det funkar. Det kan bli fel när det blir för mycket störningsmoment men det är inget att prata om.

Mor verkar få energi och lust av att nära och kära kommer och hälsar på dagligen som min bror gör. Han bor nära henne – tack och lov . Jag och min son kommer så ofta vi kan. Det gör henne lycklig. Hon får hjälp med det som känns tungt för henne av brorsan. Hon behöver inte vara ensam vid måltider och hon har hälsan kvar förutom det där med hörseln och synen som nu börjar krångla.

För henne finns lyckan inom familjen, i de gemensamma måltiderna, i hemlagad mat, i fika, i skratt, i det lilla och det enkla! Mor tar varje dag för sig, varje liten sak för sig och gör sitt bästa! Ett steg i taget! Hon ramlar ibland men reser sig lika fort som hon ramlat.

Hon är troende och tycker att hon har en egen skyddsängel vid sin sida. Hon är inte rädd och tröstar sig själv och oss andra med att säga att: ”Alles kommt wie es kommen soll”, ”Kommt Zeit kommt Rat” eller ”Alles wird gut”!

Att hon är en obotlig optimist med en stark vilja och envishet är inte alls självklart.

Hon har förlorat sin egen mor när hon var bara nio år gammal. Mormor dog i bröstcancer. Mor fick därefter vara i ett familjehem där hon for mycket illa inte bara fysiskt utan också psykiskt. Hennes räddning blev en kvinnlig lärare. Morfar hämtade hem henne och hon fick så småningom en ny ”mor”. I det nya hemmet fick hon allt vad hennes lilla kropp behövde: rena kläder, god mat. Men hon blev inte sedd, kände inte att hon var älskad, kände sig inte trygg. Men det gick bra i skolan för henne, hon fick tidigt jobb, gifte sig också tidigt! Redan vid nitton årsålder. Inget ovanligt på hennes tid. Hon fick mig när hon var tjugotvå år gammal och min bror ett år och ett par månader senare. Äktenskapet har tyvärr inte varit bra. Mor har jobbat från och med att hon gick ut skolan och fram till femtiotvå års ålder när hon lämnade sitt hemland och började ett nytt liv i det landet där hon bor idag. Hon har klarat sig under ut- och invandringstiden bra och har fortsatt så fram till idag! Jag tror att det är hennes starka vilja och envishet som har gjort att hon har klarat sig!  

Vad kan jag säga mer?

Jag hoppas att jag är som du kära mor och kommer förhoppningsvis att vara som du om sådär tjugo år också – om jag hinner leva så länge!

Tack för fem inspirerande veckor hos dig och för det du gav mig från ditt hjärta och din själ! Jag äskar dig så mycket min lilla mamma!

Tack så mycket för allt du har lärt mig och fortsätter att lära mig!

Och tack för att du visar mig vad som är viktigast i livet nu och framöver: familj, hälsa, gemenskap, humor, stöd och hjälp, att hoppas på det bästa och att allting löser sig på ett eller annat sätt!  

Mor och jag på utflykt

Kram och ha en skön söndag!  

Like mother like daughter?

Sådan mor sådan dotter – jag vet inte hur många gånger den här tanken dök upp när jag var hos min mamma nyligen. Vi bor tyvärr för långt ifrån varandra men jag har åkt till henne varje år i tjugosju års tid  både med min familj men oftast själv. 

Nykommen från frissan

Den här gången stannade jag kvar i fem veckor. Jag ville själv se hur hon mår och klarar sig i sitt hem. Min bror håller mig annars uppdaterad och det gör hon själv också men hon kan tyvärr inte längre kommunicera via telefon eller brev eftersom hon är gravt hörselskadad och har svårt för att skriva. Och det är något helt annat att se med egna ögon!

Hon fyllde åttiofem år mitt i september. Min bror, hennes barnbarn och jag var hos henne och firade henne såsom hon ville bli firad de senaste åren: inga presenter för det enda hon behöver är hälsa! Det räcker med att vi är hos henne och kramar om henne och att vi alla är friska och glada – det är det viktigaste för henne! Gesundheit, Gesundheit, Gesundheit – hälsa, det är det som hon önskar sig mest, inget annat! 

Hälsan har hon kvar, tack och lov, men hörseln är mycket nedsatt trots hörapparat och ena ögat börjar bli sjukt på grund av åldern. Där riskerar hon att tappa synen. Det finns behandling för det som kan stoppa utvecklingen men tyvärr inte bota. Spontant sa hon nej till behandlingen när hon hörde att den består av sprutor i ögat men lovade mig att läsa informationen som vi fick av läkaren som vi var hos när hon fick diagnosen. Jag hoppas att hon ger behandlingen en chans och att den lyckas. Sjukdomen som hon har heter åldersrelaterad makuladegeneration och den kan försämras från de ena dagen till den andra. ”Tänk dig att vara både döv och blind” – sa jag till henne – hur ska du klara dig då? 

Som tur är bor min bror bara några hus längre bort, kan vara hos henne dagligen och hjälper henne med att handla, städa, diska, stryka, kör henne till läkare, audiolog, fotvård, optiker. Mor är annars igång från morgon till kväll i köket med matlagning, bakning, tvätt, strykning, dammning, läsning, korsord och annat smått med bara en tupplur efter lunchen! Hon planerar allt i förväg och har koll på allt – i sin lilla fina lägenhet! 

Full fart i köket med att göra köttbullar 
Mera köksarbete 

Så är läget med min kära mamma. Och vad har den här tiden som jag har varit hos henne gett mig? Åh – vilket nytt perspektiv jag har fått på livet och på mina egna kommande år fram till 85 (om jag lever så länge)? Det tänker jag berätta om snart! 

Kram och ha en fin torsdagskväll!   

Bara ett foto – Just one photo

Hej min webbsida och ni som kanske undrar vad som har hänt? Flytt den 15 maj och sedan dess stiltje….

Men jag fortsätter att fota då och då när jag känner att annat som väntar på att bli gjort efter flytten ska få vänta!!! 

Bilden är tagen vid Dalälven en vacker kväll i juni! 

Ha det gott – sommaren är inte slut ännu – njut så gott som det går!

Kram från mig

 PS. Tack och lov att regnet kom – den här gången behövdes det! 

Dalälven i kvällsljus

 

 

Södertälje i mitt hjärta

Södertälje kommer för alltid att ha sin plats i mitt hjärta tillsammans med två andra älskade ställen.

1991-2018 – mellan dessa år har jag och min familj levt våra liv i denna vackra lilla stad. Vår son har bott i staden från och med 1991 och fram till att han fyllde 18 år. Han lämnade Södertälje för studier i Linköping. 

Jag minns det som om det hände igår: 1991 den 27 juni runt kl. 6.00 på morgonen stannade tåget i Södertälje Södra (Södertälje Hamn idag) när jag med min då treårige son halvsovandes på min axel klev av på perrongen där Mats väntade på oss! Det var en lugn och vacker sommarmorgon med morgonsol och mycket grönt runt omkring oss. Stationen var lite gammaldags då jämfört med idag men jag såg bara Mats och den vackra naturen runt omkring! Jag andades in den goda friska morgonluften och allt kändes bra!

Jag hade inte den minsta aningen om vad som väntade på mig, på oss! Många år har varit kämpiga och tuffa för mig när det gäller att hitta arbete men det ordnade sig till slut. Jag har dock fått betala ett ganska högt pris när det efter många år visade sig att stressen har gett mig både fibromyalgi och utbrändhet! Men… det ordnade sig till slut det också! Idag kan jag leva med och hantera följderna av dessa sjukdomar någorlunda bra.

Under årens gång har jag tyckt mer och mer att Södertälje är en riktig maritim stad med sitt läge mellan Mälaren och Östersjön. Det är så många båtar som passerar Södertälje dagligen framförallt på sommaren. Broar öppnas och stängs och den brusande traffiken stannar av en kort stund! Som om allt och alla stannar upp och tar det lugnt helt plötsligt mitt i dagens hets och stress. Folk stänger av och kliver ur sina bilar för att kunna se båtarna som glider förbi. Jag önskar att sådana broar som öppnas och stängs för båtarnas skull fanns överallt och oftare för att lugna ner oss för en kort stund mitt i allt farande och springade! Det skulle vara så hälsofrämjande! 

Slussen som ligger mitt i staden och som nu renoveras är inte alls bred men tillåter hur stora båtar som helst att passera mellan Mälaren och Östersjön. Det är som att dra en för tjock tråd genom ett för litet hål i en nål….

Lilla slussen och stora båten

Och båtarna glider igenom hur lätt som helst!

Stor båt som passerar genom slussen och den öppna bron

En av de bästa ställena i Södertälje har för min del varit naturreservatet Öbacken-Bränninge i Pershagen! Där har Mats och jag vandrat på breda och smala stigar vår och höst, sommar och vinter. Vandringar som har gett oss lugn och ro i kropp och själ.

Vad jag älskar mest med reservatet är att naturen får råda över sig själv och ha sin naturliga gång. Träden som faller av sig själva eller blåses ner av vår- och höststormar får ligga kvar och ha sin naturliga gång tills de blir ett med den vackra omgivningen! Det är så spännande att se tycker jag!

Fallna träd som delvis ligger i Östersjön

Naturen tar själv hand om sina fallna träd – är inte det vackert?

Naturens ordning….

Det är så befriande att se ”naturens ordning” eller ”oordning” i ett naturreservat speciellt när man har precis motsatta drag: är pedantisk och har höga förväntningar på ordning och reda. Det är så jag har alltid varit och fortfarande är – men försöker sänka kraven så gott det går. Det kan kännas skit jobbigt att vara pedantiskt och jämt se till att ha ordning och reda speciellt mitt i en flytt. Det blir nästintill utmatande ju äldre man blir!!! Ja vilka associationer man kan få av att jämföra naturen med sina egna drag. Visst kan naturen lära oss en hel del om oss själva eller hur?   

Mitt i oredan och kaoset i naturreservatet sticker vackra vårblommor upp på så många ställen. Bland dem upptäckte jag en liten lila blomma som ser ut som en liten orchidé. 

En orchidé?

Men nu säger jag good bye till vackra Södertälje och mitt lilla smultronställe i Pershagen. Tack för alla år med er. 

Hej då mina bästa vänner Viviann och Maria som jag hoppas få träffa snart igen, hej då fina och trevliga grannar Pirjo, Leena, Ulla, Katarina och Mathias som har hjälpt oss när vi behövde det, hej då alla fina, goda och trevliga arbetskamrater som är så många – ingen nämnd ingen glömd! Ni har alla fått en plats i mitt hjärta!!!    

Vi ses förhoppningsvis någon gång igen!

Kram, Edita