Södertälje i mitt hjärta

Södertälje kommer för alltid att ha sin plats i mitt hjärta tillsammans med två andra älskade ställen.

1991-2018 – mellan dessa år har jag och min familj levt våra liv i denna vackra lilla stad. Vår son har bott i staden från och med 1991 och fram till att han fyllde 18 år. Han lämnade Södertälje för studier i Linköping. 

Jag minns det som om det hände igår: 1991 den 27 juni runt kl. 6.00 på morgonen stannade tåget i Södertälje Södra (Södertälje Hamn idag) när jag med min då treårige son halvsovandes på min axel klev av på perrongen där Mats väntade på oss! Det var en lugn och vacker sommarmorgon med morgonsol och mycket grönt runt omkring oss. Stationen var lite gammaldags då jämfört med idag men jag såg bara Mats och den vackra naturen runt omkring! Jag andades in den goda friska morgonluften och allt kändes bra!

Jag hade inte den minsta aningen om vad som väntade på mig, på oss! Många år har varit kämpiga och tuffa för mig när det gäller att hitta arbete men det ordnade sig till slut. Jag har dock fått betala ett ganska högt pris när det efter många år visade sig att stressen har gett mig både fibromyalgi och utbrändhet! Men… det ordnade sig till slut det också! Idag kan jag leva med och hantera följderna av dessa sjukdomar någorlunda bra.

Under årens gång har jag tyckt mer och mer att Södertälje är en riktig maritim stad med sitt läge mellan Mälaren och Östersjön. Det är så många båtar som passerar Södertälje dagligen framförallt på sommaren. Broar öppnas och stängs och den brusande traffiken stannar av en kort stund! Som om allt och alla stannar upp och tar det lugnt helt plötsligt mitt i dagens hets och stress. Folk stänger av och kliver ur sina bilar för att kunna se båtarna som glider förbi. Jag önskar att sådana broar som öppnas och stängs för båtarnas skull fanns överallt och oftare för att lugna ner oss för en kort stund mitt i allt farande och springade! Det skulle vara så hälsofrämjande! 

Slussen som ligger mitt i staden och som nu renoveras är inte alls bred men tillåter hur stora båtar som helst att passera mellan Mälaren och Östersjön. Det är som att dra en för tjock tråd genom ett för litet hål i en nål….

Lilla slussen och stora båten

Och båtarna glider igenom hur lätt som helst!

Stor båt som passerar genom slussen och den öppna bron

En av de bästa ställena i Södertälje har för min del varit naturreservatet Öbacken-Bränninge i Pershagen! Där har Mats och jag vandrat på breda och smala stigar vår och höst, sommar och vinter. Vandringar som har gett oss lugn och ro i kropp och själ.

Vad jag älskar mest med reservatet är att naturen får råda över sig själv och ha sin naturliga gång. Träden som faller av sig själva eller blåses ner av vår- och höststormar får ligga kvar och ha sin naturliga gång tills de blir ett med den vackra omgivningen! Det är så spännande att se tycker jag!

Fallna träd som delvis ligger i Östersjön

Naturen tar själv hand om sina fallna träd – är inte det vackert?

Naturens ordning….

Det är så befriande att se ”naturens ordning” eller ”oordning” i ett naturreservat speciellt när man har precis motsatta drag: är pedantisk och har höga förväntningar på ordning och reda. Det är så jag har alltid varit och fortfarande är – men försöker sänka kraven så gott det går. Det kan kännas skit jobbigt att vara pedantiskt och jämt se till att ha ordning och reda speciellt mitt i en flytt. Det blir nästintill utmatande ju äldre man blir!!! Ja vilka associationer man kan få av att jämföra naturen med sina egna drag. Visst kan naturen lära oss en hel del om oss själva eller hur?   

Mitt i oredan och kaoset i naturreservatet sticker vackra vårblommor upp på så många ställen. Bland dem upptäckte jag en liten lila blomma som ser ut som en liten orchidé. 

En orchidé?

Men nu säger jag good bye till vackra Södertälje och mitt lilla smultronställe i Pershagen. Tack för alla år med er. 

Hej då mina bästa vänner Viviann och Maria som jag hoppas få träffa snart igen, hej då fina och trevliga grannar Pirjo, Leena, Ulla, Katarina och Mathias som har hjälpt oss när vi behövde det, hej då alla fina, goda och trevliga arbetskamrater som är så många – ingen nämnd ingen glömd! Ni har alla fått en plats i mitt hjärta!!!    

Vi ses förhoppningsvis någon gång igen!

Kram, Edita

 

Allt har sin tid…

Allt har sin tidallt som sker under himlen har sin stund. Födas har sin tid och dö har sin tid, plantera har sin tid och rycka upp det som planterats har sin tid.” 

Våren har sin tid, likaså sommaren och hösten. Att älska och att föda barn har också sin tid! Jag tror att det finns många saker här i livet som alla har sin tid men som vi inte tänker på så som vi kanske borde göra. Jag brukar ofta säga: ”Det är aldrig för sent att ta igen det ena eller det andra” …. men tyvärr är det så med vissa saker. Det finns en gammal visa som går så här: 

”Dansa min docka, medan du är ung

när du blir gammal, blir du så tung” 

men … åhhh… så lite jag brydde mig om det när jag var ung och lätt på fötterna!!!

Att flytta har visat sig vara också en sådan ”sak” för min del. Ingen tidigare flytt har känts så jobbig som den här! Jag har fått fundera ganska ordentligt på vad det kan bero på att just nu känns det så tungt. Att skylla på åldern tycker jag inte att  skulle vara helt rättvist! Visst går saker och ting något långsammare än förut och jag behöver ta flera pauser jämfört med tidigare men är det hela svaret? Jag tror att det beror mest på att man har ”samlat på sig” för mycket prylar under alla år som har gått utan att vara medveten om det. Det ser man först när man ska flytta! Och sedan beror det också på alla minnen som nästan varje pryl som man tar i sin hand igen väcker till liv igen! För till nästan varje pryl eller föremål som ska packas ner hör även ett minne till. Som när jag plockade fram sonens teckningar från åk 1 eller annat år eller våra inträdesbiljetter till Tomtelandet i Gesunda. Eller när jag inte kunde ge bort mina röda högklackade skor som påminner mig om 80-talets glada disco tider! Och varje minne följdes sedan av känslor av olika slag och av olika intensitet beroende på om det var ett fint eller ett mindre fint minne. En och annan tår rann nerför kinden, ett leende eller ett skratt dök upp ur intet. Känslor får åka berg- och dalbana och det tär på krafterna.

Nu är nästan allt ”lösöre” i Dalarna tack och lov och det som är kvar i Södertälje i form av större möbler åker också snart iväg. Vi har nu börjat se slutet på denna långa och på många olika sätt energikrävande flytt och det börjar kännas bra!!!! I alla fall hoppas jag på att det inte blir några fler flytt för vår del. För att allt har sin tid här i livet! 

Kartonger, kartonger…..
Mera kartonger…
Livet i flyttkartonger…

Men innan vi lämnar Södertälje för gott vill jag passa på och ta farväl av Pershagen i Södertälje med sin så vackra och genuina natur som finns främst i det fina naturreservatet Öbacken-Bränninge i närheten av Östersjön. Det blir mitt nästa inlägg. 

Kram från mig 

 

 

 

Längtan

Hej!

Ohh, vad jag längtar till vår och sommar, till sol och värme! Som vi alla gör det – tror jag! Jag satt och tittade på sommarbilder från Dalarna för att stilla längtan lite grann och för att behandla dem i Lightroom. Jag fastnade mest för bilder på vackra och lugna sjöar i det fina morgonljuset, eller i det lite skarpare dagsljuset men också i solnedgången. När jag blev klar med bildbehandlingen kom jag på att jag skulle kunna skriva några rader i min blogg igen och visa er, som tittar in då och då, de bilder som jag tycker mest om. 

En vacker morgon vid Storsjön i Dala-Järna

Storsjön är en sjö i Vansbro kommun i Dalarna och ingår i Dalälvens huvudavrinningsområde. Sjön är 13,9 meter djup, har en yta på 2,21 kvadratkilometer och befinner sig 243 meter över havet. Vi åkte dit en vacker sommarmorgon för att se oss omkring och fota lite. Det var lugnt och stilla precis som i bilden!  

Vacker sommarsjö i dagsljus i Nås

Och till detta vackra lilla ställe cyklade jag och min man en fin sommardag för att få vår dagliga motion. Tyvärr blev det en väldigt kort visit med väldigt få bilder för att myggorna ”anföll och jagade bort” oss snabbt som attan!!! 

Besök i Leksand

Och vilken härlig promenad vi gjorde vid Dalälven i Leksand som vi besökte tillsammans med vår son i somras. Vart man än åker i det här vackra landet i norden är vattnet inte långt borta! 

Solnedgång vid sjön

Denna vackra solnedång fotade vi vid en sjö i Nås! Tyvärr kommer jag inte ihåg alla namn ännu! 

Sjöar är vackra mest tidigt på morgonen eller sent på kvällen i alla årstider men mest när dimslöjan omger dem. Och när den svaga vintersolen lyser genom dimslöjan som i den här bilden då blir det som i en fairy tale eller saga! Det är då som det går att ta spännande och nästan mystiska bilder. 

Ta ett steg i taget!

Steg på en frusen sjö med solsken och isdimma! Det var den vackraste dagen vid en vintersjö som jag har upplevt i Dalarna! Jag hoppas på flera sådana dagar. 

Jag ser nu att jag började med sommarbilder men tog fram en vinterbild som avslutning. Ja, vintern vill inte ge sig och klamrar sig fast på alla möjliga sätt!

Men nu får den vackra ljuva våren verkligen komma! 

Ha det gott, kram tills nästa gång! 

Edita  

Bildbehandling

Hej!

Igår fotade jag i det dimmiga eftermiddagsljuset som spred sig över Nås i Dalarna. Små frusna kvistar, torra, förvrängda blad och andra överblivna växtdelar stack upp här och var ur den djupa vita snön. Jag blev uppmärksam på något som i mina ögon liknade en dansande ballerina med sina armar och ben fladdrande i luften.  

Jag var inte riktigt nöjd med bilden! Tack vare bildbehandling i Lightroom och Photoshop har jag kunnat ändra bilden till svartvit. Jag tycker att den svartvita bilden på vit bakgrund jämfört med den färgade bilden är mer intressant och spännande.

Ballerina i svartvit

Vad tycker du? 

Kram, Edita      

Vintern släpper inte sitt grepp ännu

Nej, vintern vill inte ge sig ännu! Det ska bli kallt en vecka till enligt meteorologerna. Här i Södertälje är det ”bara” några minus grader men i Nås och längre uppåt är kylan mycket starkare. Jag får ha mera tålamod … igen … och se det vackra i det som finns här och nu. 

Som när solen lyser upp den snötäckta smala vägen mot Östersjön en liten kort stund innan den försvinner bakom hus och träd. 

 Eller titta på Östersjön som nu är täckt av is ända upp till den smala stranden där den vita snön tar över! 

Det är svårt att gå förbi en stolt björk som egentligen vilar nu under vintern men ser så vacker och ståtlig ut när man står under den, tittar upp och ser trädets snötäckta grenar som sträcker sig mot den molnfria blåa vinterhimlen! 

Eller ta sig tid för att se små frökapslar fångade i iskristaller! Det ser ut som att tiden har stannat upp en stund för att de ska få vila och samla krafter innan våren kommer. 

Kan du se det vackra med den kalla årstiden? 

Ha det gott! 

Edita  

 

Vårens ljud

Vatten på sin väg mot den stora Östersjön.

En av de tusentals smala bäckar och åar som slingrar sig genom träd, skogar, under små vägar och gångbroar på väg mot den stora sjön finns i Pershagen.  Ljudet från den rinnande ån kändes annorlunda idag. Som att vattnet ville att jag skulle stanna kvar en stund och lyssna! Jag stannade och lyssnade och fick höra… vårens ljud!

Liten å i Pershagen på sin väg mot Östersjön

Att lyssna på det lugnande ljudet av porlande och virvlande vatten! Vilken lycka! 

Och stora Östersjön har också sina ljud nu när isen smälter och lossnar! Jag försöker alltid gå riktigt nära för att lyssna på dess varierande ljud beroende på årstid, väder, vind och… båtar. När en riktig stor båt åker förbi bildas det större vågor som förflyttar sig sakta men säkert ända upp till stranden och blir till underbara lugnande stänk och skvalp. 

Isen smälter på Östersjön 

Ja, isen smälter och våren är på väg!

Och huset är sålt! Flytten kan börja!

Mellan resor, visningar och husförsäljning har jag hunnit bli pensionär. Ordet pensionär – eller att jag nu är pensionär – har inte riktigt sjunkit in i mitt medvetande. Jag känner mig inte som en pensionär ännu. Det känns snarare som att jag har semester! Jag känner mig fri att göra vad jag vill och när jag vill. Inga tider att passa – förutom någon enstaka tid hos fysioterapeuten en gång i veckan. Och när jag vaknar så tidigt på morgonen som klockan 05:30 – då jag brukade gå upp för att gå till jobbet – kan jag nu istället dra täcket över huvudet och fortsätta sova i den varma sängen! Vilken lyx! 

En ny väg öppnar sig nu återigen framför mig och min man. Jag vet inte vart den leder oss. Men det måste vi tyvärr leva med. Ingen människa vet något om framtiden! Visst är det oroväckande? Men varför ska jag oroa mig för den redan nu? Nej – jag vill försöka leva i nuet! Ni vet: närvarandehär och nu! Ta vara på moment efter moment efter moment och på vad de för med sig. Njuta av det lilla, det enkla. 

Jag vet att det är lättare sagt än gjort – men det är värt ett försök! För vad är alternativet?

En ny väg framför oss

Och vägen tar inte slut där framme som det ser ut här i bilden – nej – efter en liten kurva fortsätter den rakt fram igen! 

Lycka till ni som står inför nya val, inför en ny väg att vandra vidare på! 

 Stor kram, Edita 

Mystisk januarikväll

Sist vi var i Nås fick jag vara med om en sagolik kuliss på en liten promenad mot kyrkan. Det var när solen hade hunnit gå ner och månen började synas på himmelen. Det var helt vindstilla, lagomt kallt utan att jag behövde frysa och framförallt tyst, tyst, tyst… i flera långa minuter mellan de gånger då någon bil åkte förbi. Snön dämpar ju alla ljud och tystnaden var ännu mer märkbar och spännande för en själ van vid storstadens brus. 

Och så kom dimman! Sakta men säkert sänkte den sig ner och stannade kvar någonstans mellan trädens toppar och den vita frusna snön på marken! Dimridån framför husen, mellan träden, runt kyrkan och över älven förvandlade landskapet till en vacker och mystisk kuliss för mina bilder. 

Vinterkväll
Dimridån

  

Månen lyser över byn
Och kyrkan….

Visst kan vintern vara underbar när allt blir så här perfekt runt omkring en! Vad tycker du? 

Kram Edita 

En januarihelg när det var snö i Södertälje

Det var en helg när jag och Mats tog med oss våra kameror när vi gick ut på en kort promenad. Promenaden blev längre än vi har tänkt oss. Vi hittade så mycket att fota: den delvis frusna sjön, björkarnas vita frusna smala grenar, den snötäckta åkern med sin spännande struktur. Det var svårt att sluta fota för vem vet hur länge vintern håller i sig i de hår trakterna. 

Det blev många bilder och några kommer här: 

Is på sjön
Is i sjön

Vi brukar börja våra promenader längs Östersjöns kant på smala stigar som på vintern kan vara lite farligt hala. Sedan stiger vi uppför en brant backe till ett vackert utsiktsställe där Mats fotar stora containerbåtar som brukar glida förbi. Båtarna är inga motiv för min fotografering – jag är inte så teknikt lagt som han är! 

Frusna björkar
Ljus i kylan

Nästa gång blir det vinterbilder från vackra Nås i Dalarna.

Ha en skön helg, vi ses snart hoppas jag! 

Edita 

Nytt år – en ny början

Några rader från mig nu när helgerna är över och ett nytt år har börjat. Hoppas att det nya året blir bra för oss alla! 

Vintern har visat sig ganska mild och snäll under helgerna i Nås. Vissa morgnar har varit magiska! 

Solen går upp över Dalälven 
Vintersol över Dalälven i Nås 

Vintern har nu kommit till Södertälje också och på riktigt: det är kallt men ack så vackert! 

Vinter i Södertälje
Hus vid Maren i Södertälje

Snön måste bli kvar till sportlovet! Och på sportlovet måste vädret bli strålande vackert med snö, solsken, blå himmel och bara några få minus grader! Då blir alla barn glada! Då blir det många promenader ute i den friska luften och många vinterfoton för min del! 

Återkommer snart! 

Edita  

Beslut taget – tankar som kommer och går

Beslutet är taget: att flytta till landet. Vart? Till vackra Nås i Dalarna. När? Nästa år. Då blir jag pensionär, förhoppningsvis ”en glad pensionär” såsom Mats redan är sedan över ett år tillbaka. Det säger han själv att han är! Ja, beslutet är taget sedan ett bra tag och förhoppningen är att det är rätt beslut. Men det vet man tyvärr alltid först i efterhand! 

Tankar som kommer och går så här innan flytten handlar om de städer som jag har levt i och som har präglat mitt sätt att tänka och att leva. Det har alla varit stora städer och jag har aldrig bott i en liten by. Hur kommer jag att klara mig?

Min resa började 1978 från staden Timisoara i västra Rumänien (en spännande och vacker stad som många säger liknar Wien) – till västra Berlin. 

Om Berlin behöver jag inte säga så mycket. Det sägs att om man har bott i Berlin då har man alltid ”ein Koffer” kvar som gör att man alltid måste tillbaka dit. Och det är så sant så! Nu har vi mer än bara ett koffert kvar i Berlin min man och jag, nu har vi vår älskade son där!

Från Berlin gick resan vidare till Södertälje här i Sverige. Året var 1991. I Södertälje har vi nu bott i 27 år och Södertälje kommer att alltid ha en plats i mitt hjärta.

Och näst sista resan går till lilla Nås i vackra Dalarna! Varför jag skriver ”näst sista resan” är att jag tror att ni alla vet vart vår allas ”sista resa” går!?!

Jag känner Nås och Dalarna sedan sommaren 1987 när jag för första gången i mitt liv åkte upp hit till den mystiska norden. Jag blev omedelbart förälskad i detta land, speciellt i Dalarna: i grönskan, lugnet, i vattnet och skogen, med andra ord den vackra naturen som finns där och nästan överallt. Sverige är så vacker tycker jag! 

För ett tag sedan blev jag uppmärksam på en tidning som heter ”Lantliv”. När jag såg tidningen tänkte jag att det är just den som jag behöver för att ”förberedda mig” på att leva ett liv på landet. Läste den nyss när jag drack min eftermiddags kaffe.

Efter ett halvt års prenumeration tycker jag att tidningen har en väldigt romantisk syn på lantlivet. Allt är så bra, så inspirerande och idylliskt: hus och gårdar, inredningar, dukningar, julen, vintern. Det är klart, tidningen måste sälja! Men jag måste säga att jag älskar den trots allt!

Jag har ingen aning om hur livet kommer att bli i lilla Nås. Det får visa sig! Jag vet att jag flyttar dit tillsammans med min man som är dalmas och som kommer att underlätta min ”invandring” dit samt fortsätta med att visa mig den så vackra naturen där uppe: fjällen, Norge med mera. 

Och – idag är man inte längre helt bortkopplad från världen som det var förr i tiden…. idag har vi nätet!

Ha en bra och lugn vecka!
Kram Edita

To my friends abroad: 

I made a decision: to move to the countryside in Sweden called Dalarna. There is a small and beautiful village by the name of Nås. When? Next year. I then will be retired like my husband Mats is. He is already ”a happy retired man” and I hope I will be happy too! I made this decision for a pretty long time ago and I hope it is a right one.  Unfortunately, we first know if our decisions are right or wrong in hindsight! 

A lot of thoughts are now coming! They are about the cities that I lived in, that I love and will never forget. Cities that have had impact on my way of thinking and living. And because I have never lived in the countryside I´m thinking a lot about the next step. Will I be able to cope with how life is there? How is life there? I don´t know.  

My journey started in the city called Timisoara in the western part of Romania. It is and was a beautiful and exciting city used to be called ”little Vienna”. If you have time and are interested in knowing more about my first hometown, check it out on Google! I would happily ”link you” but I´m sorry, my link is not functioning today and  I don´t know why! 

Next journey went from Timisoara to Berlin, the west side of it, in the year of 1978. Words are useless, Berlin is well-known. People in Germany use to say that if you once lived in Berlin you will always have ”ein Koffer” left in Berlin och you will always want to come back. And that´s true! Now, my husband and I, we have not only ”ein Koffer” left in Berlin, we have our beloved son there too! 

I moved from Berlin to Sweden in 1991 to the city called Södertälje. Here we now lived for 27 years and Södertälje will always have a place in my heart. 

And the ”almost” last journey goes now to the little and beautiful village called Nås in the beautiful region of Dalarna in Sweden. Why do I write the ”almost” last journey? Well, because we all know where ”our last journey” goes….

I know Nås since the summer of 1987. It was my first travel to the North of Europe. I fell instantly in love with Sweden, with Dalarna, with Nås. Because of its nature with so many forests and lakes, rivers and archipelagos and the best of all its tranquility. Sweden is so beautiful! 

Here we have a magazine called ”Lantliv” that means something like ”Countryside living”. It´s the magazine that I now read thinking that it will may be prepare me for the coming ”countryside life”. I´m totally aware of the fact that the magazine shows the romantic side of countryside living but I like it! 

Well I don´t know how life will be in Nås, I don´t know how life will be as a retired women.  But I know that I will not be alone: I will live there with my husband who is a ”dalmas” (a boy/man born in the region of Dalarna is called dalmas and a girl/women is called dalkulla) and I´m sure that he will help me to make it there! And that he will continue to show me the beautiful landscapes in Dalarna and its neighbourhoods. And Norway lies only two hours from Dalarna. 

And another thought: today with the internet we always can be connected with each other no matter where we live, in cities or in the countryside! 

Have a good week!

Warm greetings from Edita